Påven talar om helgon och syndare i sin predikan i Sankta Marta

Gud låter sig inte luras av skenet, utan ser till hjärtat. Det sa påven Franciskus under tisdagens mässa i Sankta Martas kapell i Vatikanen, när han firade mässan. Med utgångspunkt ur Samuels första bok där man läser om valet av den unge David till Israels kung, sa påven att även i helgonens liv finns det synder och frestelser, vilket framgår av Davids liv, men man får aldrig utnyttja Gud för att vinna för egen skull.

Valet av David var långt från att följa mänskliga normer, påpekade påven, eftersom David var Jesse yngste son, en pojke. Men Herren gör det klart för profeten Samuel att han inte ser till apparensen, "Herren ser till hjärtat":

"Vi är ofta slavar under apparensen, slavar under de saker som syns och vi tillåter oss att bli styrda av hur saker och ting verkar vara: Men Gud vet sanningen. Jesse hade sju söner, men Herren valde ingen av dem, han lät dem passera. Samuel hade lite svårt när han frågade Herren ”har du inte valt någon av dessa?” Men det finns den yngste kvar, som är ute och vallar fåren. I människornas ögon räknades han inte.”

Han räknades inte, men Herren valde honom och befallde Samuel att smörja honom till kung, sa påven, och Herrens ande föll över David och var sedan alltid med honom. Hela livet var David en man som hade smorts av Herren. ”Men hade Herren i och med det gjort honom helig? Svaret är nej. Kung David är den heliga kung David, det är sant, men helig efter ett lång liv, ett liv som även kantats av synder”:

"Helgon och syndare. En man som har styrt kungariket framgångsrikt och som har kunnat leda Israels folk. Men han hade sina frestelser ... hade sina synder: han var även en mördare, för att dölja sin otukt, sitt äktenskapsbrott ... befallde han att döda. Han! Den helige kung David en mördare? "Men när Gud sände profeten Natan att visa honom denna verklighet, eftersom han inte var medveten om detta barbari som han hade beordrat, erkände han:" Jag har syndat "och han bad om förlåtelse."

Påven förklarade hur kung David hade levt vidare, lidit över sonens svek, men att han aldrig använt sig av Gud för egen vinnings skull. När David var tvungen att fly från Jerusalem skickade han tillbaka arken och försäkrade sig om att han inte kommer att använda sig av Herren i sitt försvar. Och när han blev förolämpad, tänkte kung David för sig själv: "Jag förtjänar det".

Sedan noterade påven Franciskus hur David storsinthet hade kunnat döda Saul, men inte gjorde det. Här är den helige kung David, en stor syndare, men full av ånger. ”Jag blir rörd av den här mannens liv, som får mig att tänka på våra liv”, sa påven.

"Vi är alla Herrens utvalda i och med dopet, utvalda till hans folk, kallade att vara heliga. Herren har vigt oss till helighet. Jag läste om kung David som ung, historien om en gammal man som hade gjort många bra saker och andra inte så bra. Det får mig att tänka på den kristna vägen, den väg som Herren har uppmanat oss att vandra. Det finns ingen helgon utan ett tidigare liv som syndare, det finns inte heller någon syndare utan framtid".