2016-01-06 12:59:00

"Kyrkan visar svaret på de rastlösa hjärtanas längtan" Påven på Trettondagen


På trettondagen firade påven Franciskus mässan i Peterskyrkan klockan 10, och predikade om Ljuset, som står i centrum för hela högtidens liturgi. I sin predikan underströk påven hur många rastlösa hjärtan det finns som ännu längtar efter att se stjärnan och finna Jesusbarnet.

Påven Franciskus utgick från profeten Jesajas ord som han riktar till den heliga staden Jerusalem, men som även är avsedda för oss: ”Orden kallar oss att gå ut, att lämna vår slutenhet bakom oss, att gå ut ur oss själva och erkänna prakten i ljuset som lyser upp våra liv: " Res dig, stråla i ljus! Ditt ljus är här, Herrens härlighet går upp över dig" (60: 1).”Ditt ljus” är Herrens härlighet. Kyrkan får inte låta sig luras och tro att det är hon som lyser med sitt eget ljus, det kan hon inte. Den helige Ambrosius uttrycker detta fint genom att presentera månen som en metafor för kyrkan: "Månen är i själva verket kyrkan ... hon lyser inte med sitt eget ljus, men med Kristi ljus. Hon får sitt ljus från rättfärdighetens Sol, och därför kan hon säga: "Det är inte längre jag som lever, utan Kristus som lever i mig" "(Hexaemeron, IV, 8, 32). Kristus är det sanna ljuset som lyser i mörkret. I den mån kyrkan förblir förankrad i honom, i den utsträckning som hon låter sig vara upplyst av honom, kan hon bringa ljus i personernas och folkens liv. Av denna anledning såg kyrkofäderna henne som ”mysterium Lunae”.

Vi behöver detta ljus från höjden om vi ska kunna svara på den kallelse vi har fått. Att förkunna Kristi evangelium är inte ett alternativ bland många, inte heller är det ett yrke. För kyrkan, betyder att vara missionär inte att driva proselytism: för kyrkan är missionen ett uttryck för sin natur, vilket är att ta emot Guds ljus, för att sedan återspegla det. Detta är vår uppgift. Det finns inget annat sätt. Missionen är vår kallelse. Det finns så många människor som väntar på vår mission, eftersom de behöver Kristus. De behöver lära känna Faderns ansikte.

De vise männen som nämns i Matteusevangeliet är ett levande tecken på att sanningens frön är närvarande överallt. Skaparen ger oss sanningens frön, och kallar alla människor att erkänna honom som en god och trogen Fader. De vise männen representerar alla män och kvinnor över hela världen som välkomnas i Guds hus. Inför Jesus, försvinner alla splittringar som föds på grund av ras, språk och kultur: i barnet upptäcker hela mänskligheten sin enighet. Kyrkan har som uppgift att allt tydligare se och visa på den längtan efter Gud som finns i hjärtat av varje man och kvinna. Liksom de vise männen har otaliga människor, i vår egen tid, ett "rastlöst hjärta" som fortsätter att söka utan att finna säkra svar. Även de söker efter en stjärna som visar dem vägen till Betlehem.

Det finns så många stjärnor på himlen! Ändå följde de vise männen en ny och annorlunda stjärna, som för dem lyste allt klarare. Sedan länge hade de studerat den stora boken om himlavalvet, och sökt svar på sina frågor, deras hjärtan var rastlösa, och äntligen dök ljuset upp. Stjärnan förändrade dem. Den fick dem att lämna sina vardagsbekymmer bakom sig och omedelbart bege sig iväg på en resa. De lyssnade till en röst djupt inne, som fick dem att följa det ljuset. Stjärnan vägledde dem, tills de hittade judarnas konung i ett enkelt stall i Betlehem.

Allt detta har något att säga till oss idag. Vi gör klokt i att upprepa den fråga som de tre vise männen ställer: " Var finns judarnas nyfödde kung? Vi har sett hans stjärna gå upp och kommer för att hylla honom" (Matt 2: 2). Vi sporras här, särskilt i en tid som vår egen, att söka de tecken som Gud ger oss, att inse att vi måste anstränga oss för att tyda dem och så förstå hans vilja. Vi utmanas att gå till Betlehem för att finna barnet och hans mor. Låt oss följa det ljus som Gud ger oss! Ljuset som strömmar från Kristi ansikte, fullt av barmhärtighet och trohet. Och när vi har hittat honom, låt oss tillbedja honom med hela vårt hjärta, och skänka honom våra gåvor: vår frihet, vårt intellekt och vår kärlek. Låt oss inse att den sanna visdomen ligger dold i detta barns ansikte. Det är här, i Betlehems enkelhet som man ser sammanfattningen av kyrkans liv. För här är den källa av ljus som lockar varje person i världen och som leder folkens vandring på fredens väg.

Efter påvens mässa väntade en stor folkskara på Petersplatsen för att tillsammans med påven be Angelusbönen vid tolvslaget. Som varje år hade den europeiska familjeorganisationen Europae Familia organiserat en parad från Castel Sant’Angelo till Petersplatsen, i år för den 31:e gången i rad. I paraden deltar brödraskap, församlingar, fanbärare och trumslagare, musikorkestrar, blomsterbärare, personer klädda i historiska dräkter – en folkfest som växer för var år som går. Man beräknar över 1500 deltagare varav 250 barn. Varje år väljs tre vise män, och i årets parad red de inte på hästar som de brukar utan på riktiga kameler, till åskådarnas häpnad och glädje. 








All the contents on this site are copyrighted ©.