"Lär er att förundras över julens oförtjänta gåva" Påvens angelus

På den 4:e söndagen i advent är det tradition att påven välsignar julkrubbornas Jesusbarn under Angelusönen på Peterplatsen. Därför hade stadens barn samlats under påven Franciskus fönster även denna morgon, och efter välsignelsen bad påven barnen att be även för honom när de bad framför krubban i jul. 

I sin reflektion denna morgon uppehöll sig påven Franciskus vid ordet förundran, att förundras. Evangeliet denna söndag berättar om hur Maria som är havande beger sig iväg till sin äldre släkting Elisabeth som är i sjätte månaden:

”I mötet mellan de två kvinnorna – tänk er: en gammal och den andra ung, är det Maria, som hälsar först (Luk 1,40). Och efter hennes hälsning, grips  Elisabeth av förundran. Hennes förundran speglas i hennes ord: ”Hur kan det hända mig att min herres mor kommer till mig?” (V. 43). Och de omfamnade glada varandra, dessa två kvinnor: en äldre och en ung, både gravida.”

Påven Franciskus sa att för att fira jul på rätt sätt är vi kallade at förundras, och han nämnde tre tillfällen i vår vardag då vi bör förundras.

För det första förundras när vi ser vår nästa, och i honom se en broder. För sedan Jesu födelse, är varje ansikte avbilden av Guds Son. Särskilt i de fattigas eftersom Gud kom fattig till jorden, och det var de fattiga som närmade sig honom först. 

Den andra anledningen till förundran i våra liv är när vi ser på historien sa påven, och påminde att när vi tror att vi tolkar den rätt läser vi den upp och ner. ”Julens Gud rör om korten, sa han, som i Marias Lovsång, Magnifikat, då Herren störtar härskare från deras troner, och han upphöjer de ringa, han mättar de hungriga med sina gåvor, och skickar de rika tomhänta bort. (Luk 1,52-53). Detta är den andra överraskningen, att förundras över historien.

Den tredje förundran påven uppmanade till denna morgon är att förundras över kyrkan, att se på kyrkan med trons ögon, vilket ​​innebär att inte bara se en religiös institution, utan en moder, som, trots fläckar och rynkor – vilket vi har många! – är en älskade brud som renas genom Messias, Herren. En kyrka som ständigt ser och förmedlar Guds trogna kärlek”, sa påven. ”Kyrkan kallar Herren: "Kom, Herre Jesus!". Moderkyrkan har alltid sina portar vidöppna för att välkomna alla. Moderkyrkan som går ut ur sina portar för att som en moder söka efter alla som är vilse och föra dem till Guds barmhärtighet. Detta är julens under!”

”Vid jul ger Gud oss ​​alla sig själv genom att ge oss sin enfödde Son, hela hans glädje. Man kan endast fröjdas och förundras över denna Guds stora gåva om ens hjärta är ödmjukt och fattigt som Marias, Guds Moders. Må hon hjälpa oss att förundras över Jesu födelse, gåvornas gåva, denna oförtjänta gåva som ger oss frälsning.”

Efter Angelusbönen uttryckte påven Franciskus sin tacksamhet över Världssamfudets avtal angående Syrien: ”Jag uppmanar alla att generöst fortsätta arbeta för att våldet ska upphöra och för förhandlingslösning som leder till fred.” Påven uttryckte även sitt hopp om fred i Libyen efter framsteg mot en en nationell enhetsregering. Han påpekade att han stödjer samarbetet mellan Costa Rica och Nicaragua, och hoppas på att denna förnyade anda av broderskap ytterligare ska stärka dialogen och det ömsesidigt samarbetet, liksom det mellan alla länder i regionen. Sist denna morgon sände påven Franciskus sina tankar till översvämningsdrabbade Indien: "Vi ber för våra bröder och systrar som lider på grund av denna naturkatastrof, och vi överlåter de avlidnas själar till Guds nåd.”