24 dygder och riktlinjer i påvens jultal till den romerska kurian

På måndagsförmiddagen tog påven Franciskus emot medlemmarna vid den romerska kurian för de traditionella julhälsningarna och påvens jultal till sina närmsta medarbetare. Förra årets budskap blev vida uppmärksammat för påven Franciskus stränga ton då han i sitt tal gav en lista på 15 vad han kallade sjukdomar som han tyckte att han såg i den katolska kyrkans högsta ledning. Under årets möte i den Clementinska Salen i det Apostoliska Palatset, sa påven att han efter att förra året ha talat om frestelser och sjukdomar, nu i sitt tredje budskap som påven ville tala om kurians ”dygder, möda, ansvar, engagemang och hängivenhet, som är en verklig källa till tröst för påven”.

Påven Franciskus sa att ”vissa av de sjukdomar som han hade beskrivit för ett år sedan har visat sig under det gånga året vilket har inneburit en stor smärta i hela kyrkans kropp och att det hade skadat många själar”, och han underströk att ”reformen kommer att fortsätta med tydlighet och fast beslutsamhet, eftersom Ecclesia semper Reformanda.”

Men påven betonade alltså att ”sjukdomar och skandaler inte får dölja många av kurians medlemmars effektivitet, eller hindra oss att gå framåt”, och att det vore en ”allvarlig orättvisa att inte uttrycka sin innerliga tacksamhet och uppmuntran till alla de goda och ärliga män och kvinnor i kurian som arbetar med engagemang, hängivenhet, trohet och professionalism, lojalitet och böner”.

Påven sa att han med sitt julbudskap vill återgå till det väsentliga, på jubelårets tröskel, ett år som är en ”kallelse till tacksamhet, omvändelse, förnyelse, botgöring och försoning”, och under 12 punkter gav han de samlade praktiska hjälpmedel, för att leva jubelåret som en tid av nåd. ”Det är på intet sätt en fullkomlig förteckning över de dygder som behövs för att tjäna i kurian”, sa påven och bad de olika avdelningarnas ordföranden att lägga till och slutföra listan. ”Barmhärtighet ska vara vår guide och ledstjärna”:

1.Missionsanda och pastoral anda: missionsandan gör att kurians arbete ger frukt, och är autentiskt. Tron är en gåva, men måttet på vår tro kan också mätas på i vilken utsträckning vi kommunicerar den. Pastorala andan är en oumbärlig dygd i synnerhet för prästen. Detta är måttstocken för vårt arbete som präster och i kurian. Utan dessa två vingar kan vi aldrig flyga, och aldrig kallas för en "trogen tjänare" (Matt 25: 14-30).

2.Förmåga och skarpsinne: förmåga eller lämplighet, innebär att personligen anstränga sig för att nå de nödvändiga förutsättningarna för att så gott vi kan göra våra uppgifter och skyldigheter med intelligens och insikt. Skarpsinne är att vara beredd att förstå och bemöta situationer med slughet och kreativitet. Dessa två är vårt mänskliga svar på Guds nåd, när vi följer det berömda talesättet: "Gör allt som om Gud inte finns och sedan lägg allt i Guds händer, som om du inte fanns".

3.Andlig och mänsklig: andligheten är ryggraden i all kyrkans tjänst och i det kristna livet. Det ger näring åt all vår verksamhet, och upprätthåller och skyddar den från mänsklig svaghet och dagliga frestelse. Mänskligheten är att förkroppsliga sanningen i vår tro; de som avstår från sin mänsklighet avstår från allt. Mänskligheten är det som skiljer oss från att vara känslolösa maskiner och robotar. Det sa påven och varnade för när man förlorar förmågan att gråta, eller att skratta hjärtligt, för då har avmänsklighetsprocessen börjat. Mänsklighet är att veta hur man ska visa ömhet, trohet och artighet till alla (jfr Phil 4: 5). Andlighet och mänsklighet, är visserligen medfödda egenskaper, men de behöver ideligen stärkas och aktiveras fullt ut, och demonstreras dagligen.

4.Förebild och trohet: Paulus VI påminde kurian om "kallelsen att föregå med gott exempel". Vara förebilder för att undvika skandaler som skadar själar och försämrar vårt vittnesbörds trovärdighet. Trohet till vår kallelse, är att vara medveten om Kristi ord: "Den som är trogen i smått är trogen också i stort, och den som är ohederlig i smått är ohederlig också i stort” (Luk 16:10)

5.Förnuft och mildhet: förnuftet hjälper till att undvika att vara känslostyrd, medan mildhet hjälper till att undvika en överdriven programmering och planering. Dessa egenskaper är nödvändiga för den personliga balansen. Varje överdrift är ett symptom på obalans.

6.Vaksam och beslutsam: vaksamheten gör oss försiktiga i våra bedömningar och undviker impulsiva och förhastade åtgärder. Det är förmågan att ta fram det bästa i oss själva, i andra och i alla typer av situationer genom att agera varsamt och uppmärksamt. Den beslutsamme handlar med målmedveten vilja, tydlig vision, och lydnad mot Gud och enbart för den högsta lagen - salus animarum.

7. Kärlek och sanning: två oskiljaktiga dygder i det kristna livet, " låt oss i kärlek hålla fast vid sanningen, och i utövandet av sanningen behålla kärleken (jfr Ef 4:15). Kärlek utan sanning är en destruktiv ideologi och sanning utan kärlek är en närsynt legalism.

8.Ärlig och mognad: att vara ärlig är att vara rättrådig, konsekvent och absolut uppriktig. Den ärlige är inte bara hederlig när den överordnade ser på: ärliga personer är inte rädda för att åka fast, eftersom de aldrig sviker de andras förtroende. En ärlig person är aldrig härsklysten som den "onde tjänaren" (jfr Matt 24: 48-51), utan hänsynsfull till personer eller frågor som anförtrotts hans eller hennes omsorg. Ärlighet är den grund på vilken alla andra kvaliteter vilar. Mognad är strävan att uppnå balans och harmoni i våra fysiska, mentala och andliga gåvor. Det är målet och resultatet av en aldrig sinande utvecklingsprocess som inte har något att göra med ålder.

9.Respektfull och ödmjuk: att vara respektfull är de ädla och finkänsliga själarna dygd, de som alltid förhåller sig till sin omgivning, i sitt eget arbete, för sina överordnade och underordnade, i förhållande till sekretess och integritet, med respekt och som lyssnar noga och talar artigt. Ödmjukhet tillhör de heliga och de gudfruktiga personerna, och den växer i takt med att man inser att man vare sig är något eller kan något, utan Guds nåd (jfr Joh 15: 8).

10. Flit och uppmärksam: ju mer vi litar på Gud och hans försyn, ju flitigare är vi och beredda att ge av oss själva, i vetskap om att ju mer vi ger desto mer får vi i gengäld. Vad hjälper det att öppna heliga portar i alla världens kyrkor om portarna till vårt eget hjärta är stängda oförmögna att älska, om våra händer är stängda oförmögna att ge, om våra hem är stängda för gästfrihet och våra kyrkor inte välkomnande. Uppmärksamhet är att vara noga i de små sakerna, för att göra vårt bästa och aldrig ge efter för våra laster och brister, sa påven och citerade St Vincent de Paul som brukade be Herren om att vara medveten om de omkring honom, de som lider i tystnad, och de som känner sig ensamma och övergivna".

11.Orädd och vaken: att vara orädd är att inte låta sig hindras av problem. Det innebär att agera med djärvhet, beslutsamhet och tveklöshet, "som en god soldat" (2 Tim 2: 3-4). Det innebär att alltid vara redo att ta det första steget, liksom Abraham, eller Maria. Vakenhet, å andra sidan, är förmågan att agera fritt och enkelt, utan att vara bunden till flyktiga materiella ting. Psalmen säger: "Om än er rikedom växer, förtrösta inte på den" (Ps 61:10). Att vara alert är att alltid vara på språng, och aldrig låta sig belastas av onödiga saker, att fångas upp i våra egna bekymmer eller att låta sig styras av ambitionen.

12. Ansvarsfull och nykter: ansvarfull är den som fullgör sina åtaganden med allvar och ansvar, särskilt när man är ensam; De utstrålar en känsla av lugn, eftersom de aldrig sviker ett förtroende. Nykterhet - den sista dygden på denna lista, men inte för att den är minst viktigt - är förmågan att avstå från det som är överflödigt och att motstå den dominerande konsumtionsmentaliteten. Nykterhet är att leva klokt, enkelt, rättframt, balanserat och måttligt. Nykterhet är att se världen genom Guds ögon och från de fattigas sida. Nykterhet är en livsstil som ger andra företräde som en hierarkisk princip, och blir synlig i ett liv präglat av omsorg för andra. Den nyktra personen är konsekvent och rättfram i allt, eftersom han eller hon kan dra ner, återhämta, återvinna, reparera och leva ett måttfullt liv.

Påven Franciskus avslutade med att uttrycka sitt hopp om att barmhärtigheten ska styra deras steg, ”barmhärtigheten som är en skandal för rättvisan, dårskap för intelligensen och en tröst för oss syndare”, och med en bön som ofta tillskrivs den salige Oscar Romero men som första gången lästes av kardinal John Dearden, önskade påven Franciskus den romerska kurian God Jul.