"Herren vill ha en ödmjuk, fattig och tillitsfull kyrka" Påvens Sankta Marta

Under sin morgonmässa i sankta Martas kapell på tisdagen talade påven Franciskus om hur kyrkans rikedom inte består av pengar och världslig makt utan av de fattiga och de som har tillit till Herren. Han betonade att fattigdomen är den första saligheten.

Jesus tillrättavisar hårt översteprästerna och säger till och med de prostituerade kommer före dem i himmelriket. Inspirerad av dagens evangelietext, varnade påven för de frestelser som även i dag kan förstöra kyrkans vittnesbörd. I den första läsningen ur profeten Sefanja, ser man konsekvenserna för ett folk som blir orent och upproriskt efter att de inte har lyssnat till Herren.

Påvens fråga idag är hur ska kyrkan vara för att vara trogen Herren? Jo en kyrka som visar trohet till Herren måste präglas av tre karaktärer: den måste vara ödmjuk, fattig och ha tillit till Herren.

"En ödmjuk kyrkan, skryter inte med storhet och makt. Ödmjukhet betyder inte att en person ska vara slapp och håglös... Nej, det är inte ödmjukhet, utan teater! Det är att låtsas vara ödmjuk. Det fösta steget till ödmjukhet är att säga: "Jag är en syndare". Om du inte kan säga att du är en syndare och att andra är bättre än du, är du inte ödmjuk. Så kyrkans första steg är att känna att den är en ödmjuk syndare, det är det första steget för oss alla. Om någon av oss har för vana att uppmärksamma andras fel och brister, och tala illa om dem, är de inte ödmjuka. När man ser sig ha rätten att döma andra. Vi måste be om denna nåd, om ödmjukhet, att var och en av oss är ödmjuka.”

Vidare talade påven Franciskus om nästa karaktär: fattig. Fattigdomen är den första saligheten i saligförklaringarna, betonade påven, och tillade att ”fattig i anden betyder att man bara är fäst vid Guds rikedom. En kyrka som är fäst vid pengar och som tänker på pengar, och på hur man kan tjäna pengar är inte trogen Herren”, sa han och påminde om att man inte behöver lämna en offert till kyrkan när man går genom den heliga porten under jubelåret. ”Så gör inte Jesu kyrka, så gör präster och biskopar som är fästa vid pengar.”

Påven berättade historien om den helige diakonen Lars, som, när kejsaren krävde honom på stiftets rikedomar, tog med sig stadens fattiga till kejsaren. De fattiga är en rikedom för kyrkan. Om du förvaltar en förmögenhet utan att ditt hjärta är knutet till pengar, om ditt hjärta är fattigt i anden, innebär det att du tjänar och att det kan göra många gott. Fattigdom är att vara obunden, för att tjäna de behövande, att tjäna andra."

Slutligen, den tredje punkten: kyrkan måste lita på Herren. "Var är min tillit? Ligger min tillit hos makten, vänner, i pengar? Nej, i Herren! Detta lovade Herren: " Jag skall lämna kvar hos dig en arm och ödmjuk skara. Herrens namn skall bli deras tillflykt.” (Sef 3,12) Ödmjuk eftersom de vet att de är syndare, fattig eftersom deras hjärtan är fästa vid Herrens rikedomar, och om de har rikedomar så förvaltar de dessa väl, och med tillit till Herren för att de vet att bara Herren kan garantera dem det som gör dem gott. Så var inte översteprästerna som Jesus riktade sin förmaning till. I vår väntan på Herren i jul, ber vi honom om ett ödmjukt hjärta, ett fattigt hjärta, och särskilt om ett tillitsfullt hjärta, vissa om att Herren aldrig gör oss besvikna.”