"Guds Barmhärtighet håller alltid dörrarna öppna"

På onsdagen fortsatte påven Franciskus sin katekes om familjen och fokuserade idag på den Gudomliga Barmhärtighetens Jubelår, som närmar sig. Till de engelsktalande pilgrimerna sammanfattades audiensen så här: 

”Inför det annalkande extraordinära Barmhärtighetens Jubelår, ska vi idag tala om Herrens Barmhärtighet som en stor öppen dörr, vilket symboliseras av de heliga portarna som under jubelåret öppnas i kyrkor över hela världen. Familjesynoden som hölls nyligen uppmuntrade familjer att på ett särskilt sätt gå över dessa portars barmhärtiga trösklar och att öppna hjärtats dörrar för andra. Jesus berättar att han står och knackar på vår dörr och ber att vi ska öppnar den för honom (Upp 03:20). Det är viktigt att vi är goda dörrvaktare, med förmågan att öppna våra dörrar och göra våra hem till välkomnande mötesplatser, särskilt för våra bröder och systrar i nöd! Jesus berättar också att han själv är porten (Joh 10: 9) som leder till frälsning, om vi passera honom, kommer vi att finna varaktig trygghet och frihet. Som den portens väktare, kyrkan är kallad att vara välkomnande för alla som vill återvända till den gode herden. Må dörrarna till våra kristna hem vara tecken och symboler för Herrens Barmhärtiga port, en dörr som alltid är öppen för alla som knackar på och som vill möta Jesus.”

Efter trosundervisningen gjorde påven Franciskus ett par appeller då han först och främst påminde om att imorgon infaller Världsdagen för Barns Rättigheter:

”Det är allas skyldighet att försvara barn, och att lägga deras bästa före allt annat, så att de aldrig utsätts för olika former av slaveri och misshandel. Jag hoppas att det internationella samfundet är vaksamt på barns levnadsvillkor, särskilt när de riskerar att rekryteras av väpnade grupper; samt hjälper familjer att säkerställa varje barns rätt till skola och utbildning.”

Sedan sa påven vidare:

”Den 21 november, när den katolska kyrkan firar presentationen av Maria i templet, tar vi tillfället i akt att tacka Herren för att han kallar män och kvinnor som, i kloster och eremitboningar har vigt sina liv åt Gud. Låt inte klausurornarna, vara utan vårt andliga och materiella stöd, så att de kan fullgöra sitt viktiga uppdrag, i bön och i sitt tysta arbete.”