Påven Angelusreflektion "Sök inte vägledning i horoskop utan i Jesus"

Under sin reflektion över evangeliet på det liturgiska årets näst sista söndag, som återger en del av Jesu ord om mänsklighetens sista tid, talade påven Franciskus om vikten av att leva nuet väl, medvetna om det avgörande mötet vid livets slut. Han sa:

”Det är ett tal som Jesus höll i Jerusalem strax före hans sista påsk. Hans ord innehåller några apokalyptiska element, som krig, hungersnöd och kosmiska katastrofer. Han säger att "Solen skall förmörkas och månen inte ge något ljus. Stjärnorna skall falla från skyn och himlens makter skakas" (vv 24-. 25). Men dessa element är inte det väsentliga i budskapet. Kärnan i Jesu ord är han själv, mysteriet med hans person, med hans död och uppståndelse, och hans återkomst vid tidens slut.”

”Vårt slutliga mål är mötet med den uppståndne Herren. Och jag vill fråga er, hur många av er tänker på detta? Det kommer en dag då jag kommer att stå ansikte mot ansikte med Herren. Detta är vårt mål: detta möte. Vi väntar inte på en tid eller en plats, vi väntar på ett möte med en person: Jesus. Det är därför som vårt problem inte är ”när”, när är tidens slut. Utan snarare ”hur”, hur ska vi göra för att vara redo för detta möte. Det handlar inte om ”hur” detta möte ska äga rum, utan hur vi ska agera nu, i väntan på det. Vi är kallade att leva i nuet, att bygga vår framtid med lugn och tillit till Gud. Liknelsen om fikonträdet som gror, som ett tecken på att sommaren närmar sig (vers. 28-29), förklarar att om vi är medvetna om vårt slut, distraherar det inte oss från det nuvarande livet, utan det ger våra dagar hoppets perspektiv. Hoppet, den där minsta men den starkaste av dygder, som är så svår att leva”, tillade påven.

”Vårt hopp har ett ansikte: den uppståndne Herrens ansikte, som kommer "med stor makt och härlighet" (v. 26), dvs han visar sin korsfästa kärlek i uppståndelsen. Jesu triumf vid tidens slut är korsets triumf. Att offra sig själv av kärlek till sin nästa, i Kristi imitation, är den enda segerkraften och den enda fasta punkten mitt i världens katastrofer och tragedier.

Herren Jesus är inte bara kulmen på den jordiska pilgrimsfärd, utan även en ständig närvaro i våra liv. Han är alltid bredvid oss, alltid med oss. När han talar om framtiden leder han oss mot sig själv, och alltid tillbaka till nuet. Han står upp mot falska profeter, och ”sista tiden visionärer”, liksom mot fatalism. Han är bredvid oss, vandrar med oss, han älskar oss. Han vill varna sina lärjungar i alla tider för nyfikenhet för datum, prognoser, horoskop, och istället fokusera vår uppmärksamhet på det denna dag har att säga”, sa påven och undrade hur många som läser horoskopet. ”Om ni får lust att läsa horoskopet så stanna upp. Jesus är där bredvid er. Han är bättre för dig än horoskopet. Denna Jesu närvaro påminner oss om att vaka och att vänta, liksom den varnar oss för att vara dåsiga och otåliga. Både från att fly framåt liksom från att förblir fängslade i det förgånga och i det världsliga.”

Även i dag råder det ingen brist på moraliska katastrofer och naturkatastrofer, liksom motgångar och svårigheter av alla slag. ”Allt förgår” - påminner Herren oss om - bara han, hans ord,  förblir som en ledstjärna, och ljus på vår stig. Han förlåter oss och är vid vår sida. Vi behöver bara se på honom så förvandlas vårt hjärta. Må Jungfru Maria hjälpa oss att lita på Jesus, den fasta grunden i våra liv, och att fortsätta framåt med glädje i hans kärlek.