Påven Franciskus till de kaldeiska biskoparna: ”Må ingen förlora sitt hopp!”

Under måndagsmorgonen träffade påven Franciskus biskopssynoden i den Kaldeisk-Katolska Kyrkan och deras patriark Louis Raphaël I Sako.

Påven Franciskus började att, genom biskoparna, vända sig till alla de troende och dem som lever i Syrien och Irak med ett meddelande inför Den Gudomliga Barmhärtighetens Jubelår, som inleds i december. ”Må Guds barmhärtighet hela de krigets sår som era gemenskaper har drabbats av, så att ingen må förlora sitt hopp i denna tid när allt våld ofta tycks dränka vår bön om fred.”

Det fantatiska hat som terrorismen har orsakat gör att allt fler kristna lämnar sina hemländer, och påven sa att detta är förödande för Kyrkan i Mellanöstern. ”Det land där patriarken Abrahams resa började, där profeterna kallade Israel till hopp under exilen, där grunden för de första Kyrkorna byggdes genom de många martyrernas blod. Även då vittnade kristna om Evangeliet och bidrog genom århundradena till samhällets tillväxt i fredlig samexistens med våra muslimska bröder och systrar. Men tragiskt nog är detta tider som än en gång kännetecknas utav oräkneliga former utav förföljelser, och även martyrium,” sa påven.

”Den Kaldeisk-Katolska Kyrkan som lider under kriget är samtidigt medveten om behoven hos de troende som befinner sig i diaspora och som önskar behålla sina djupa rötter samtidigt som de blir en del av sina nya omständigheter. Jag bekräftar, idag mer än någonsin, det fullständiga stödet och solidariteten ifrån den Heliga Stolen för det gemensamma bästa för hela den Kaldeisk-Katolska Kyrkan. Jag ber att de kristna inte kommer att tvingas att lämna Irak och Mellanöstern, och jag tänker särskilt på er Kyrkas söner och döttrar och deras rika traditioner.”

I en tid när den Kaldeisk-Katolska Kyrkan skingras över världen i en diaspora, uppmuntrade påven särskilt biskoparna att visa omsorg om prästerna och de gudsvigda. ”Var en fader för era präster och alla gudsvigda män och kvinnor, som är era främsta medarbetare och att, med respekt för traditionen och den kanoniska rätten, acceptera dem, ta hand om dem och försök att förstå deras behov.”