Fyra nya helgon som "ödmjukt och tyst tjänade Herren"

”De hedrade äktenskapet och den kristna familjen som exemplariska makar och föräldrar.” På söndagen helgonförklarade påven Franciskus fyra personer under en högtidlig mässa på Petersplatsen. Fyra personer, men endast tre bilder på Peterskyrkans fasad denna morgon, eftersom de heliga franska makarna Zeline och Luis Martin, den heliga Teresa av Jesusbarnets föräldrar, var på samma bild. Mitt under pågående Familjesynod valde kyrkan att belysa äktenskapets helighet, genom att lägga helgonförklaringen av två personer, som en enhet, i äktenskapets förenande band. 

Även om en stor del av uppmärksamheten på dagens helgonförklaring var på den centrala bilden, får vi inte glömma den helige italienska kyrkoherden Vincenzo Grossi, och den heliga spanska ordenssystern, Maria av den Obefläckade Avlelsen.Helgonförklaringen är en speciell process i början av mässan då prefekt vid helgonförklaringskongregationen presenterar de heliga och vädjar till den helige fadern att helgonförklara dem. Så även denna morgon, när kardinal Amato, framför påven på latin vädjade till kyrkan att förkunna dem heliga.

I sin predikan denna morgon talade påven Franciskus om hur man i Kristi efterföljd är kallad att med ödmjukhet bära sitt kors.

Påven började med att tala om hur ”profeten Jesaja beskriver Herrens tjänare och dennes uppdrag, som en person som inte söker berömmelse, en person som är föraktad, som man undviker, en person som vet vad lidande är. Det är inte en person som gör stordåd och håller minnesvärda tal, utan istället uppfyller han Guds plan genom en ödmjuk och tyst närvaro och genom lidande. Herrens tjänare som lider och utesluts intill döden, bär frukt, och medför många människors lösen och frälsning.”

Vidare beskrev han hur Jesus i dagens evangelium skakar om Jakobs och Johannes uppfattning om hierarkin i Guds rike, genom att tala om sitt eget lidande och död: ”Den bägare som jag dricker skall ni få dricka, och det dop som jag döps med skall ni döpas med. (Mark 10, 39). Påven sa att ”Jesus försäkrar de två lärjungarna om att de fullt ut kan ta del av hans öde att lida. Hans svar inbjuder dem till att följa honom på kärlekens och tjänstens väg, och att förkasta den världsliga frestelsen att var först och härska över andra. Inför människornas tendens att söka makt och framgång, är lärjungarna kallade att göra det motsatta. Jesus varnar dem: ”Ni vet att de som räknas som härskare är herrar över sina folk och att furstarna har makten över folken. Men så är det inte hos er. Den som vill vara stor bland er skall vara de andras tjänare, och den som vill vara den förste bland er skall vara allas slav.(v. 42-44).

Dessa ord visar oss att auktoriteten i den kristna gemenskapen är synlig genom att man tjänar. De som tjänar andra och saknar prestige, utövar den verkliga auktoriteten i kyrkan. Jesus uppmanar oss att ändra på vår mentalitet, att lämna vår makthunger och finna glädjen i att tyst tjäna; att utrota vår instinktiva önskan att utöva makt över andra, och i stället utöva ödmjukhetens dygd.

”Och när Jesus har presenterat modellen att imitera erbjuder han sig själv som idealet att följa. Genom att följa honom, motiveras den kristna gemenskapen till detta nya perspektiv på livet: "Människosonen har inte kommit för att bli tjänad utan för att tjäna och ge sitt liv till lösen för många.” (v 45). I den bibliska traditionen, är Människosonen den som från Gud får "makt, ära och herravälde" (Dan 7:14). Jesus ger den här bilden en ny innebörd. Han visar att han har herravälde eftersom han är en tjänare, ära eftersom han är i stånd att förnedras, och makt eftersom han är beredd att ge sitt liv. Genom sitt lidande och död, erövrar han den lägsta platsen, han uppnår tjänstens högsta nivå, och skänker detta till sin kyrka.”

”Det finnas ingen kompatibilitet mellan världslig makt och den ödmjuka tjänst som Jesus undervisar om, och är en förebild för. Ambition och karriärism är oförenliga med kristna lärjungar; ära, framgång, berömmelse och världsliga triumfer är oförenliga med den Korsfäste Kristi logik. Men det finns kompatibilitet mellan Jesu lidande och vårt lidande”, sa påven vidare. ”Jesus utövar ett sant prästämbete, medlidande och barmhärtigt. Han känner till våra svårigheter. Det faktum att han är utan synd hindrar honom inte från att förstå syndare. Hans härlighet kommer inte ur ambitioner eller maktbegär; härligheten är att älska män och kvinnor, att ta på sig och dela deras svagheter, ge dem den nåd som helar dem, och följa dem med oändlig ömhet på deras prövofyllda vandring.”

Påven förklarade hur ”var och en av oss, genom dopet, delar Kristi prästämbete”:

”Vi kan alla ta emot den kärlek som strömmar från hans öppna hjärta, för oss själva och för andra. Vi blir då "kanaler" för hans kärlek och medlidande, särskilt för dem som lider, de som prövas av ångest, missmod och ensamhet.”

Sist i sin predikan nämnde han dagens "tre heliga, som ödmjukt, och med kärleksfull konstans tjänade sina bröder och systrar, i Kristi efterföljd”: 

"Den helige Vincenzo Grossi var en nitisk kyrkoherde, ständigt uppmärksam på församlingsmedlemmarnas behov, särskilt de ungas. För alla bröt han Ordets bröd, och blev så den barmhärtige samariten till de mest behövande.”

"Den heliga Maria av den Obefläckade Avlelsen ägnade med stor ödmjukhet sitt liv, till att tjäna de minsta av våra bröder och systrar, särskilt barn till fattiga och sjuka."

"De heliga makarna Louis Martin och Marie-Azélie Guérin utövade sin kristna tjänst i familjen, där de varje dag skapade en miljö full av tro och kärlek. I detta klimat växte deras barns kallelser, bland vilka den heliga Teresa av Jesusbarnet."

Den strålande vittnesbörd som dessa nya helgon inspirerar oss till ’är att uthålligt tjäna våra bröder och systrar, med glädje och att lita på Guds hjälp och vår Moder Marias beskydd. Från himlen vakar de nu över oss och stödjer oss med sin mäktiga förbön.