Påven firar 50-årsdagen av biskopssynoden

Påven Franciskus firade på lördagsmorgonen 50-årsdagen av biskopssynoden som en permanent del av kyrkans mission. Tillsammans med deltagarna i den pågående Familjesynoden talade påven om biskopssynoden som ett uttryck för kyrkans egen natur och mission.

En synod innebär att "färdas tillsammans" som lekmän, präster och biskopar, sa påven Franciskus, men tillade att ”det är ett enkelt koncept att sätta ord på, men inte så lätt att omsätta i praktiken."

Påven fortsatte med att säga att alla är oumbärliga för kyrkan, och att nyckeln till en god färd är att lyssna på varandra. "En synodal kyrka är en kyrka som lyssnar", sa påven Franciskus. "Det är ett ömsesidigt lyssnande där alla har något att lära: de troende, biskopskollegiet, och biskopen av Rom; alla lyssnar på de andra; och alla lyssnar på den Helige Ande, "sanningens Ande" (Joh. 14, 17), för att förstå vad han säger till kyrkorna (Upp 2: 7)."

"Biskopssynoden", fortsatte påven Franciskus, "är konvergenspunkten för denna dynamik - att lyssna sker på alla nivåer i kyrkans liv," det börjar med folket, som "även deltar i Kristi profetiska ämbete" och som har rätt och en skyldighet att uttala sig om ämnen som berör den gemensamma kyrkans liv. Sedan kommer synodfäderna, genom vilka "biskoparna fungerar som sanna förvaltare, tolkar och vittnen om tron ​​för hela kyrkan, som de ofta måste kunna noggrant urskilja från den ofta skiftande allmänna opinionen."

I allt detta är Petri efterträdare grundläggande. "Slutligen," förklarade påven Franciskus "kulminerar synodprocessen i att lyssna till biskopen av Rom, som är kallad att tala auktoritativt som "alla kristnas herde och lärare": inte på grund av hans personliga övertygelser, men som trons främsta vittne för hela kyrkan, garanten för kyrkans överensstämmelse med och lydnad till Guds vilja, till Kristi evangelium och kyrkans tradition."

Påven fortsatte med att förklara att biskopsynoden alltid agerar ”cum Petro et sub Petro” - med Petrus och under Petrus - ett faktum som inte utgör en begränsning av friheten, utan en garanti för enigheten. "I själva verket," sa han, "är påven, genom Herrens vilja, ’den eviga och synliga principen och grundvalen för enheten mellan båda biskoparna och de troende’.”

Den katolska biskopssynoden inrättades 1965 av påven Paulus VI på initiativ av Andra Vatikankonciliet. Biskopssynoden har ingen förmåga att fatta beslut utan har en rådgivande funktion. Det sammankallas av påven, som vanligen deltar i sammanträdena.

Biskopssynoden består av ordförandena i de nationella biskopskonferenserna, företrädare för vissa manliga ordnar,kurians kardinaler och några personer som utsetts direkt av påven. Även delegater från andra trossamfund brukar vara med. Dessutom brukar lekmän att vara representerade; under årets familjesynod är 17 gifta par inbjudna.  

Synoden sammanträder vart tredje år, med extra synoder vid behov, för att dryfta olika frågor där påven anser sig behöva lyssna på stämningarna i världen. Några synoder som hållits har handlat om familjen, om lekfolket, om bikt och försoning samt om ordenslivet.