Varför går det bra för onda personer? Påvens predikan

Gud överger inte de rättfärdiga, medan de som sår ondska är som främlingar, himlen kommer inte ihåg deras namn. Det sa påven Franciskus under sin predikan i Sankta Martas kapell på torsdagsmorgonen. Idag ställde påven den stora frågan 'varför'. Varför får en mamma med tre barn en elakartad tumör? Varför avrättar maffian sonen till en kvinna som tillbringar dagarna i bön?

Påvens gav röst till frågan som får många människor med djup tro att vackla i sina övertygelser, när den allvarligt skakas av livstragedier. Varför händer detta?

Eller med profeten Malakis ord i första läsningen: ”Det är meningslöst att tjäna Gud. Vad har vi för nytta av att rätta oss efter vad han har befallt och gå i säck och aska inför Herren Sebaot? Nej, nu är det de fräcka vi skall prisa lyckliga: de handlar orätt men frodas ändå, de klarar sig fast de sätter Gud på prov!”

"Varför ska man följa Guds bud när prövningarna ändå är många, och när de som gör ont förblir ostraffade? Hur många gånger ser vi inte denna verklighet om elaka människor, människor som gör onda saker, och som det verkar gå bra för i livet: de är glada, de har allt de vill ha, de saknar inte något. Varför Herre? Det är en av våra många ”varför?” Varför har denna orättvisa och elaka person allt i livet när han inte bryr sig om Gud det minsta? Varför har vi som vill göra gott stora problem?

Svaret på detta varför ger påven Franciskus ur dagens psaltarpsalm, som proklamerar ”salig den som inte följer de gudlösa, inte går syndares väg, utan har sin lust i Herrens lag, och läser den dag och natt” (PS 1) . Han förklarade

"Nu ser vi inte frukterna av detta folks lidanden, detta folk som bär korset, precis som man på långfredagen och påskaftonen inte hade sett frukterna av den korsfäste Guds Son, av Hans lidanden.

Psaltarpsalmen säger att den gudlösa, som vi ser som vinnare som lyckas med allt, ”liknar agnar som vinden för bort”, därför att ”Herren är med på de rättfärdigas väg, men de gudlösas väg leder till intet”.

Påven Franciskus hänvisar till evangelietexten, när han säger att undergången symboliserar misären utan återvändo, som han som  förnekade även smulorna som föll från hans bord:

"Det är märkligt att man aldrig nämner den mannens namn. Endast ett adjektiv: det är en rik man. De gudlösa har inget namn i Guds minne, utan beskrivs endast med adjektiv som en ond, en bedragare, en utnyttjare ... De har inget namn, bara adjektiv. Men de som försöker vandra Herrens väg, kommer att vara med hans Son, som har ett namn, Jesus Frälsaren. Men det är ett namn svårt att förstå, oförklarligt med tanke på korset och allt som han har lidit för oss.”