Påven Franciskus till årets nya biskopar "Försumma ingen i er hjord!"

På torsdagen tog påven Franciskus emot de 108 biskopar som har vigts under det senaste året. Bland dem fanns 17 biskopar av orientalisk katolsk rit, och i sitt inledande tal sa kardinal Marc Oullet, som är prefekt vid biskopskongregationen att deras närvaro "får oss att känna oss närmare de förföljda kristnas svåra situation i regionen, som präglas av krig och våld, med folk som tvingas migrera för att finna en framtid någon annanstans."

Påven Franciskus som sedan början på sitt pontifikat har visat det värde han sätter på kyrkans spridda biskopar, och på den kollegialitet som ska råda dem emellan, höll ett lång tal till biskoparna och uppmanade dem till att vara vittnen, pedagoger, andliga vägledare, missionärer och mistagoger, i den bemärkelsen att de bör hjälpa ”de döpta som inte lever sitt dop”:

”Vissa har vänt sig bort i besvikelse, eller smällt igen dörren pga våra svagheter, och försöker övertyga sig själva att de är lurade, med en förhoppning om att bli motbevisade.”

Påven uppmanade biskoparna till att ”fånga upp dem, och inte förfäras av deras smärta eller deras besvikelser. Upplys dem med er ödmjuka eld, som upplyser klart och tydligt, men utan att blända”. ”Värm deras hjärtan, inte så mycket med ord som genom att lyhört lyssna till dem”.

Påven sa att han inte ville skrämma de ny vigda biskoparna, men han nämnde de stora utmaningar som de som biskopar står inför:

”Er primära och oersättliga uppgift är att vittna om den Uppståndne Kristus…. Det rör sig inte om att bete sig på förlorarnas sentimentala sätt, utan att förvalta kyrkans enda skatt, trots bräckliga händer.”

”Världen är så självgod, åtminstone skenbart, med vad den kan försäkra för stunden, tillräckligt för att kväva frågorna om det absoluta. Människorna har glömt bort evigheten, och är distraherade och absorberade av det världsliga. Många väljer att endast segla dit de ser och förnekar den verkliga hamnen som väntar dem. Många är så hänförd av att cyniska beräkna sin överlevnad, likgiltiga till ett liv utan ände.”

Påven nämnde även de globala utmaningarna som migrationen, miljöförstörelsen, exploateringen och människohandelen, de ungas vilsenhet och de äldres ensamhet.

Han sa att det enda han ville förmedla biskoparna i denna inte så ljusa situation är evangeliets glädje. ”Lärjungarna fylldes med glädje i mötet med den Uppståndne herden som hade dött för sin hjord. Gläd er när ni förbrukas för er kyrka. Akta er för risken att försumma er hjords behov, ge inte upp kampen för deras frälsning.”