De saliga Louis och Zélie Martin

Den heliga Thérèse av Lisieuxs föräldrar, de saliga Louis och Zélie Martin, kommer att helgonförklaras av påven Franciskus i samband med Familjesynoden.

Paret gifte sig 1858 och fick nio barn. De fem som överlevde småbarnsåren trädde alla in i olika kloster, och den mest välkända av dem är deras yngsta dotter, kyrkoläraren Thérèse av Lisieux.

1877 dog Zélie i bröstcancer, och lämnade då sin man ensam att ta hand om de fem döttrarna. Inför den heliga Thérèse av Lisieuxs helgonförklaring så fick hennes äldsta syster, Syster Marie av det Heliga Hjärtat, avlägga sitt vittnesmål om sin syster och sin familj under ed. Syster Marie berättar då om sina föräldrar,

”Våra föräldrar hade rykte om sig att vara ovanligt hängivna i sin tro. Vår mor höll fastan utan att ens utnyttja de tillåtna undantagen, och de båda gick tillsammans till halv sex-Mässan varje morgon, för de sade att det var de fattigas Mässa. De tog ofta emot kommunionen, mer än en gång i veckan, vilket var mycket ovanligt på den tiden. I Lisieux tog min far emot kommunionen så ofta som fyra eller fem gånger i veckan. Min mor hade en stark avsky för allt världsligt, och ville inte ha något luxuöst i huset. En dag, medan hon läste om den saliga madame Acaries liv, sa min mor ’Hur välsignad hon var som fick ge tre döttrar till Gud.’ Mor var väldigt driftig och full av liv, men utan någon kärvhet, och hon hade en självförnekandets ande som fick henne att glömma sig själv, och hon arbetade med stor uthållighet för att kunna ge oss en god kristen uppfostran. Även i sorg, som vid mina bröders och systrars död, så visade hon en makalös själsstyrka. I hennes brev kunde man se att hennes hjärta var krossat, men hennes tro hjälpte henne att höja sig över det.

Fars främsta karaktärsdrag var en enastående hederlighet. Han bestämde sig för att tydligt visa sin tro även inför dem som inte själva var troende. När prästen kom för att ge Eukaristin och de sjukas smörjelse till vår döende mor så erbjöd han sig att följa det heliga Sakramentet hela vägen ifrån kyrkan, med ett ljus i handen. Han var full av kärlek och barmhärtighet, och var så hängiven sin nästa att han aldrig tillät att någon talade illa om andra. Hela hans uppenbarelse gav ett intryck av godhet. Man kunde även se en stor renhet i hans liv, som reflekterades i hela hans person. Han var mycket mån om att ta bort allt ifrån oss som kunde bli ett tillfälle för frestelse.

Våra föräldrar fostrade oss att inte fästa oss vid denna världens goda. För mig är detta något som verkligen karakteriserade vår uppväxt. De påminde oss ofta om evigheten. Vår uppväxt var väldigt känslosam, men inte på något sätt mjuk. Det stämmer att vår far älskade vår lillasyster på ett alldeles särskilt sätt, men han skämde inte bort henne för det. När vi undervisade henne efter vår moders död respekterade vår far alltid de straff som vi utmätte för hennes små fel.”

Louis och Zélie Martin är de första föräldrarna till ett helgon att själva helgonförklaras, och de första makarna i Kyrkans historia som har en gemensam helgonförklaringsprocess.