Afrikanska biskopar efterlyser bredare diskussioner under Familjesynoden

Vid ett stort möte för afrikanska moralteologer efterlyste flera akademiker och biskopar bredare diskussioner vid Familjesynoden nu i oktober, då de ansåg att förra årets synod utelämnade många afrikanska problem och istället fokuserade alltför mycket på de problem som berör européer och nordamerikaner, såsom kommunion till civilt omgifta och samkönade relationer.

Den teologiska konferensen ägde rum på jesuiternas universitet Hekima och detta är det tredje året i rad som konferensen hålls. Deltagarna diskuterade ett flertal olika frågor, såsom miljöförstörelse, religiös fundamentalism och hur påven Franciskus påverkar Kyrkan i Afrika.

Men det viktigaste samtalsämnet var den kommande Familjesynoden. Tre biskopar, msgr. Kevin Dowling, msgr. Emanuel Barbara och msgr. Antoine Kambanda deltog även under konferensen.

Msgr. Dowling, som bland annat är en av ledarna för den katolska fredsgruppen Pax Christi, sa att han hoppades att synoden 2015 skulle kunna undvika att endast fokusera på de teologiska frågor som är aktuella i Europa. Istället menade han att man även bör fokusera på ”alla systemfrågor som hotar relationerna mellan människor i samhället och som idag gör det så svårt för föräldrarna att fördjupa relationerna till sina egna barn och att uppfostra dem på ett hälsosamt och livgivande vis.”

En annan av biskoparna, msgr. Barbara, säger att afrikaner står inför andra utmaningar än européerna. I Afrika är det fortfarande en viktig fråga hur de som konverterar till katolicismen ska kunna leva ut sin tro samtidigt som de respekterar sin traditionella kultur.

Msgr. Barbara efterlyste även en ny äktenskapsteologi i en afrikansk kontext. ”Om vi vill att våra afrikanska kristna familjer ska respekteras så måste vi arbeta med en kristen afrikansk äktenskapsteologi,” säger han. ”Det räcker inte att tillämpa andra länders modeller som redan är hundratals år gamla.”

En afrikansk teolog, Emmanuel Katongle, kritiserade vad han kallade ”de angelägna moraliska frågornas tyranni,” som omedelbart reducerar alla Kyrkans problem till att handla om sexualitet eller auktoritet. ”Resultatet av att alltid vilja börja med att tala om ’de angelägna moraliska frågorna’ är att Afrikas röst blir en parodi. Det är att dölja de mer omfattande, brådskande men kanske mindre ’sexiga frågorna’ som påverkar miljontals afrikaner. Man undrar varför sexualiteten är en trängande moralisk fråga, men att det faktum att miljontals afrikaner saknar grundläggande nödvändigheter som vatten, mat och tak över huvudet inte är det. Varför är sexuell läggning en grundläggande mänsklig rättighet, men inte rätten till vatten?”

Msgr. Barbara anmärkte även att de afrikanska katolikerna kämpar för att leva i både den kristna och i den traditionella afrikanska kulturen, och biskopen berättade att han ständigt hör afrikaner i sitt stift som känner att ”de inte lever helt som afrikaner, efter att de blev kristna.” Msgr. Barbara kommer inte själv att närvara vid Familjesynoden, men berättade om två förslag som han hade bett biskoparna vid synoden att överväga. Det första gäller skapandet av en mer gradvis form av samtycke till äktenskapet, och det andra mer omfattande förberedande kurser för de par som överväger äktenskapet.

Biskopen berättade även att ett traditionellt afrikanskt äktenskap innebär så mycket mer än ett enkelt ”Ja” för att uttrycka sitt samtycke till äktenskapet. Förr i tiden uttrycktes även samtycke i äktenskapet under flera års tid, då paret bodde tillsammans och familjerna successivt formades allt mer till en enda, berättar msgr. Barbara. ”Kan vi idag fortfarande tala om en universell form av äktenskap där den enda formulan för samtyckte, ett ’ja,’ ett uttryck ifrån den latinsk-tyska kulturen, ska vara tillräckligt för att sanktionera samtycke i äktenskapet?” säger biskopen.

Under konferensen diskuterade man även hur man ska kunna få biskoparna på Familjesynoden att fokusera mer på de frågor som är trängande för de afrikanska länderna, och kom fram till att de afrikanska biskoparna måste försöka organisera sina argument bättre tillsammans. Många tvivlar dock på att detta kommer att lyckas, och tror att även den kommande Familjesynoden främst kommer att fokusera på de frågor som rör de europeiska länderna.