Kardinal Stella: "Påven vill ha autentiska präster"

Idag firar den katolska kyrkan minnet av den helige kyrkoherden Johannes Vianney, som är församlingsprästernas beskyddare. Än idag, 150 år efter hans död, är den heliga Curé d’Ars en betydelsefull förebild för världens präster, och på många sätt påminner han om påven Franciskus pastorala stil. Vatikanradion har intervjuat kardinal Beniamino Stella, som är prefekt för Kongregationen för Prästerskapet, och som beskriver betydelsen av kyrkoherden från Ars:

”Det förefaller mig att den helige Johannes Vianney sätt att vara präst på är en stor skola för dagens präster. Han var en herde som levde i nära relation med sin församling, han delade deras livssituation, deras fattigdom som var typiska för den tiden. Han var en förebild för sin flock, med sitt enkla liv, och personliga fattigdom. Enkelhet och fattigdom är två dygder som är mycket passande, även idag. En präst som är ödmjuk, fattig och enkel, har en extra växel då han vill göra sig förstådd.”

Kardinal Stella fortsätter med att beskriva de likheter han ser mellan påven Franciskus och kyrkoherden från Ars: ”Kyrkoherden från Ars levde inte bara bland sitt folk, han tillbringade timmar i biktstolen. För påven Franciskus är budskapet om Guds barmhärtighet central. Han manar präster att i biktstolen ta emot syndarna med öppet hjärta. Att ta emot syndare med öppet hjärta är något som just St. Johannes Vianney lärde oss. Det unika är att påven uppmanar även oss präster till att bikta oss ofta. Vi har sett påven Franciskus knäböja framför sin biktfader i Peterskyrkan under fastans botgöringsliturgi, i mars förra året. Jag tror att det är en bild som vi måste värdesätta. Påven upprepar om och om igen, "Jag är en syndare", och varje syndare måste renas och möta Herrens barmhärtighet. En stor likhet mellan Vianney och påven Franciskus är att de förkunnar den gudomliga barmhärtigheten, och uppmanar till att söka den, genom bikt, både andra och sig själva”, sa kardinal Stella.

Vi närmar oss den Gudomliga Barmhärtighetens År, och kardinal Stella, som medger att prästerna idag arbetar mycket, säger att han vill att ”de under det året ska behöva arbeta ännu mer. Men inte med pappersarbete, inget administrativt arbete, utan prästen verkliga arbete, i dess djupa mening, i mässan i biktstolen, i behovet att fördjupa och bekräfta tron. Jag hoppas att den Gudomliga Barmhärtighetens År ska ge prästerna mycket arbete, sant prästerligt arbete, så att de blir trötta, uttröttade av en sund trötthet. Hårt arbete, engagemang, uppoffring i Guds mening, vilket även påven hoppas på.”

Prefekten står i nära kontakt med påven och han berättar om deras samtal:

”Jag minns ett samtal med påven i maj då han sa: "Man talar så mycket om reformen i kurian, men denna reform är förknippad med en reform i kyrkan och en förnyad upptäckt av evangeliet. Denna kyrkans förnyelse, kan endast ske genom prästerskapet.” Påven Franciskus understryker vikten av präster i kyrkans liv, och han vill att de ska vara autentiska förebilder för det kristna folket. Prästerna i sin tur har en förbild hos påven Franciskus. Franciskus sätt att vara präst och biskop på, påminner kyrkans präster om prästerkspats ursprung. Om ett levande böneliv, en personlig disciplin, apostolisk iver, kärlek till flocken, att vara ett med sin flock ... en flockens herde, trogen, ödmjuk, enkel. Folk lyssnar på vad vi säger, de ser på vad vi gör, på våra handlingar, men framför allt på vilka vi präster är!”