Påven i Ecuador: "nåden och utmaningen att bygga enighet"

"Guds ord kallar oss till att leva i enighet, så att världen kan tro." Under sin predikan i ”Parque Bicentenario” i Quito, Ecuador, talade påven Franciskus om evangelisationen, inom ramen för Jesu bön om enhet vid den sista måltiden.

Evangelisationen, sa han, består inte av "stora ord, eller komplicerade begrepp", men av "evangeliets glädje." När Jesus bad om enhet, natten innan hans lidande och död, upplevde han "det värsta i denna värld, en värld som han ändå älskade så högt”. I vår tid, konfronteras vi ofta med en värld "som slits sönder av krig och våld." Men det vore ett misstag att tro att splittring och hat endast förekommer mellan människogrupper eller länder. "Det är snarare ett uttryck för en ’omfattande individualism’ som skiljer oss åt och ställer oss mot varandra." Som svar, sa påven, måste vi besvara "Jesu rop" och acceptera "nåden och utmaningen att bygga enighet."

Evangelisationen, fortsatte han, kan vara ett sätt att förena "våra förhoppningar, bekymmer, ideal, och även utopiska visioner." Viljan till enhet bygger på ”evangelisationens glädje, övertygelsen om att vi har en enorm skatt att dela, en som växer sig starkare genom att delas." Evangelisation betyder inte proselytism, att tvinga vår tro på andra, utan snarare att "locka med vår vittnesbörd de som är avlägsna." Evangelisationen innebär att ständigt främja gemenskap, inte bara utåt, men även inom kyrkan.

Påven Franciskus betonade att denna gemenskap måste bygga på vårt personliga möte med Kristus, som leder oss till att möta andra personer, för att leda dom till Kristus. Denna enhet i Kristus, sa han, resulterar inte i likformighet, utan snarare i en "mångfacetterad och inbjudande harmoni." Jesus ber om att vi alla kan vara en del av "en stor familj där Gud är vår Fader och alla är bröder och systrar.” Denna enhet gör oss en del av Guds gudomliga liv, och detta, sa påven, är Guds frälsning ”och som kyrkan förkunnar med glädje: att vara en del av det gudomliga ’vi’.”

I ”Parque Bicentenario”, som firar tvåhundraårsminnet av Ecuadors självständighet, talade påven om sambandet mellan evangelisationen och "det ursprungliga ropet om frihet i detta land." Han sa att Pauli rop - " Ve mig om jag inte förkunnar evangeliet!" - är "ett lika starkt och brådskande rop som ropet för självständighet var. Det är lika spännande i sin glöd. Må var och en av er vara ett vittne om en broderlig gemenskap som lyser fram i vår värld." Det är när vi ger av oss själva, avslutade han, att "vi upptäcker vår sanna identitet som Guds barn i Faderns avbild och, som honom, givare av liv; vi upptäcker att vi är bröder och systrar i Jesus, som vi vittnar om. Detta är vad det innebär att evangelisera; detta är den nya revolutionen - för vår tro är alltid revolutionerande - detta är vårt djupaste och mest bestående rop".