England: 800-årsdagen av Magna Carta och dess kristna rötter

Den 15 juni firar England 800-årsdagen av Magna Carta, ett fredsavtal mellan kungen, prästerna, och hans ledande baroner. Avtalet fokuserade främst på ekonomiska tvister, men det kom ändå att bli "den engelska konstitutionens bibel” som William Pitt d.ä. uttryckte det.

Det tvingade kungen att dela med sig av sin makt till de två översta stånden. Magna Carta ses som grunden till Englands parlament. Magna Charta kan sägas ha inspirerat gällande grundlagars fri- och rättighetskataloger och till FN:s stadga om de mänskliga rättigheterna. Bland annat innehåller den regler mot godtycklig fängsling, det som har det latinska begreppet habeas corpus. En varaktig fängsling kan enligt dessa regler endast ske efter domstolsbeslut.

För Europa är Magna Carta fortfarande enormt viktig, både juridiskt, kulturellt och emotionellt.

Men det kristna ursprunget och det det kristna inflytandet glöms ofta bort. Det är en fråga som tas upp i en ny Theos-rapport av Thomas Andrew: ”The Church and the Charter: Christianity and the Forgotten Roots of Magna Carta.”

I synnerhet talar han om ärkebiskopen av Canterbury, Stephen Langton, som spelade en stor roll i utarbetandet av avtalet.

Ärkebiskop Langton var en tidigare lärare till påven Alexander III och han var en bibelforskare som skrev sida efter sida av nästan ogenomträngliga bibelkommentarer. Men ett tema i hans senare skrivande var de dåliga kungarna i Gamla testamentet som bröt Guds lag och som därför utsattes för fruktansvärda konsekvenser. De bibliska kungarna, skrev han, hade lagböcker som var nedskrivna av prästerna; dagens kungar ignorera prästernas råd och regerar utan återhållsamhet. Ärkebiskopen fördömde dessa moderna härskare som inte beskattade befolkningen utav nödvändighet, men av girighet och fåfänga, och han sa att kungarna var ett straff pålagt mänskligheten.

Att missa den roll som kyrkan hade är att "missa en viktig del av Magna Cartas historia", hävdar han. "Detta gäller i synnerhet ärkebiskopen av Canterbury, som var avgörande, inte bara i förhandlingarna rörande avtalet från år 1215, men även i den viktiga återutgivningen år 1225 under Henrik III, som bekräftade Magna Cartas plats i historien. Men kanske viktigare än detta är att om man inte erkänner det kristna teologiska sammanhanget där Magna Carta uppstod, går man miste om en förståelse av några av de viktigaste rötterna till vårt politiska och intellektuella arv."

Rapporten innehåller också ett förord ​​av Larry Siedentop, författare till ”Inventing the person: The Origins of Western Liberalism”, som är en viktig studie om hur individualism och frihet har sina rötter i Paulus.

Larry Siedentrop skriver: "Förståelsen av rättvisa började knytas närmare samman med förståelsen av moralisk jämlikhet”. Man kan  bevisa ”att den tidigaste formen för teorin om naturliga rättigheter skapades av kanoninska jurister mellan 1100talet och 1300talet - jurister som omvandlade idén om naturrätt som man hade ärvt från den antika världen, genom att uppfatta den betydligt mer individualistisk. I deras händer, började den "aristokratiska" friheten, som förstods som personliga och kollektiva privilegier, ge vika för en mer ’demokratiskt’ uppfattning om frihet.”

Larry Siedentrop skriver att vi idag inte vill tala rollen som den kristna kyrkan hade i bildandet av västvärlden. Det är mycket mer sannolikt skriver ham, att man betonar västvärldens skuld till antikens Grekland och Rom än sin skuld till kristen moralisk tanke. Att vi glömmer kyrkans inflytande över Magna Carta är alltså en del av en bredare kulturell trend där det kristna ursprunget till så många idéer som vi nu antar vara universella, har glömts bort.