"Vår kristna identitet är inte att springa efter notiser från visionärer"

Under morgonens predikan vid mässan i Sankta Martas kapell varnade påven Franciskus för att omvandla kristendomen till en "bra idé" – en idé som alltid måste ha en "ny identitet" och som söker religiösa 'kickar'. En av riskerna för  det kristet vittnesbördet är att vidga medvetandet så till den grad att det blir världsligt. 

Vad är kristen identitet? Påven Franciskus utgick från aposteln Paulus ord till korintierna där han beskriver de kristnas identitet. ”För att nå vår kristna identitet lät Gud oss göra en lång vandring under historiens gång tills han sände sin Son”, sa påven.

"Vi måste även vi göra en lång vandring för att uppnå en stark kristen identitet, för att kunna vittna. Det är en resa som kan definieras från tvetydigheten till den sanna identiteten":

"Det är sant, synden finns och synden får oss att falla, men vi har styrkan i Herren att resa oss igen och gå vidare med vår identitet. Men även synden är en del av vår identitet: vi är syndare, syndare som tror på Jesus Kristus. Tron är inte bara kunskap, det är en gåva från Gud och som vi tar emot av Gud. Gud själv bekräftar oss i Kristus. Gud smörjer oss, märker oss med sitt sigill, betalar borgen för oss, för att Anden ska vara i våra hjärtan. Gud ger oss vår identitet som gåva.”

Att vara kristen är i slutändan att vara trogen denna kristna identitet och låta den Helige Anden, som är garant i våra hjärtan, föra oss framåt i livet. Vi är inte människor som följer en filosofi, vi är smorda och har Anden som garant.

"Det är en vacker identitet som blir synlig i vittnesbördet. Det är därför som Jesus talar vittnesbörd som det språk vår kristna identitet talar. Men eftersom vi är syndare frestas vi ständigt, och identiteten kan försvagas och gå vilse.” Påven varnade för två farliga vägar:

"Den första villovägen är att gå från vittnesbörd till idéer, att urvattna vittnesbördet. Som att säga: ’jo, jag är kristen, kristendomen är en bra idé. Jag ber till Gud’. Kristus är verklig, Kristus är konkret, den kristna identiteten är konkret. Vårt identitetskort är saligprisningarna, det konkreta finns även i Matteus 25. När man går från en konkret identitet till en soft och ytlig religiösitet då är man på gnostikernas väg. Den kristna identitet är skandalöst. Frestelsen här är att säga: "Nej, nej, nej kristen men utan skandalen''.

"Korset är en skandal. Därför finns det de som söker Gud med en lite mer eterisk kristendom. Som moderna gnostiker. Sedan varnade påven för de som alltid måste förnya sin kristna identitet, de som har glömt bort att de valdes, smordes och har den Helige Anden som garant. Det är de som säger ’Var är visionärerna som berättar om det brev som Maria kommer att skicka kl 4?’ Det finns de som lever på det. Detta är inte en kristen identitet. Guds sista ord är "Jesus" och inget mer.”

Ett annat sätt att förlora sin kristna identitet på är världslighet, förklarade påven:

"Att öppna medvetenheten så till den grad att allt får plats. Som att säga: ’ja, vi är kristna, men inte bara moraliskt utan också mänskligt. Det är mänskligt att vara världslig. Saltet har förlorat sin smak. Vi ser kristna samfund, som kallar sig kristna, men de inte kan och inte vet hur man vittnar om Jesus Kristus. Så förlorar man sin identitet i vardagens världslighet som vi ser omkring oss varje dag. I frälsningshistorien har Gud, med sitt faderliga tålamod lett tvetydighet till visshet, till verkligheten i inkarnationen och försoningen i hans Sons död. Detta är vår identitet."

”Aposteln Paulus förklarar att Jesus "blev människa och dog av lydnad", "detta är vår identitet och det är där vår vittnesbörd ligger”. Den nåd som vi alltid måste be Herren om är att ge oss vår identitet i gåva – en identitet som inte har för avsikt att anpassa sig till världen och då förlora smaken av salt."