Påven presenterar bullan om Barmhärtighetens jubelår

Påven Franciskus ledde på lördagseftermiddagen vespern inför Barmhärtighetens söndag under vilken den påvliga kungörelsen "Misericordiae vultus" förkunnades, ”bullan” om Barmhärtighetens jubelår.

Påven Franciskus utlyste detta extraordinära jubelår den 13 mars i år. Den Gudomliga Barmhärtighetens År kommer att inledas med öppnandet av Peterskyrkans heliga port, den 8 december i år, på den Obefläckade Avlelsens högtid, och avslutas den 20:e november, 2016 på kyrkoårets sista söndag, Kristus Konungens högtid.

Bullan lästes upp av Fader Leonardo Sapienza, från det påvliga hushållet, under en ceremoni vid Peterskyrkans heliga port. Påven Franciskus forstatte sedan in i basilikan för att leda vespern.

Den 28-sidiga bullan, med titeln "Misericordiae vultus" eller "Barmhärtighetens ansikte" inleds med deklarationen, "Jesus är Faderns barmhärtige ansikte. Dessa ord kan sammanfatta den kristna trons mysterium."

I dokumentet, skriver påven Franciskus att jubelåret är "tillägnat barmhärtigheten" som Gud "ständigt visar oss alla" och som vi ska vittna om i vår vardag.

I sin predikan under vespern sa påven: ”Hälsningen som den uppståndne Kristus ger till sina lärjungar på påsknatten, "Frid vare med er!" (Joh 20:19), fortsätter att genljuda i oss alla. Frid, i synnerhet under denna påsksäsong, förblir en önskan hos så många människor som lider under diskrimineringens våld och död bara för att de bär namnet "kristen".

Vår bön är desto mer intensiv och blir ett rop om hjälp till Fadern, som är rik på barmhärtighet, att han kan upprätthålla tron ​​hos våra många bröder och systrar som lider. Samtidigt ber vi om omvändelsens nåd i våra egna hjärtan, så att vi kan gå från likgiltighet till medkänsla.

Paulus påminner oss om att vi har räddats av mysteriet, som är Herren Jesu död och uppståndelse. Han är Försonaren, som lever bland oss och som erbjuder vägen till försoning med Gud och med varandra. Aposteln erinrar om att trots livets svårigheter och lidanden, fortsätter ändå frälsningens hopp som Kristus har sått i våra hjärtan att växa. Guds nåd är utgjuten över oss, gör oss rättmätiga och ger oss frid.

Många frågor uppstår i hjärtat: varför ett Barmhärtighetens år idag? Helt enkelt därför att kyrkan, i denna tid av stor historisk förändring, är kallad att erbjuda mera tydliga tecken på Guds närvaro och närhet. Detta är inte en tid att bli distraherad; tvärtom måste vi vara vaksamma och återuppväcka i oss själva förmågan att se vad som är viktigt. Detta är en tid för kyrkan att återupptäcka betydelsen av den mission som Herren gav henne på påskdagen: att vara ett tecken och ett redskap för Faderns nåd (jfr Joh 20: 21-23). Av denna anledning måste jubelåret hålla önskan vid liv, att veta hur man ska välkomna de många tecken på ömhet som Gud ger till hela världen och framför allt, till dem som lider, som är ensamma och övergivna, utan hopp om att benådas eller som känner Faderns kärlek. Ett jubelår för att uppleva starkt inom oss själva glädjen över att ha funnit Jesus, den Gode Herden som har kommit för att söka oss eftersom vi var vilse. Ett jubelår för att motta värmen i hans kärlek när han bär oss på sina axlar och för oss tillbaka till Faderns hus. Ett år för att beröras av Herren Jesus och att omvandlas av hans barmhärtighet, så att vi kan bli barmhärtighetens vittnen. Här är alltså orsaken till Jubelåret: vi behöver barmhärtighet. Det är en gynnsamm tid att läka sår, en tid att inte vara trötta på att möta alla de som väntar på att se och röra, tecknen på Guds närhet, en tid att erbjuda alla förlåtelsens och försoningens väg.

Må Guds Moder öppna våra ögon, så att vi kan förstå uppgiften som vi är kallade till; och må hon ge oss nåden att leva Barmhärtighetens år som trogna kristna vittnen."