Påven Franciskus firar på lördagkvällen, kulmen på påskens heliga tre dagar, Påskvakan. Påven inleder vakan klockan halv nio på kvällen i Peterskyrkan, genom att välsigna elden i kyrkans atrium. Påskljuset som sedan tänds förs i procession in i kyrkan. Efter det sjunger en diakon ”Exultet" - den gamla hymnen som prisar uppståndelsen. Denna högtidliga sång har sina rötter på 300-talet och komponerades enligt traditionen av den helige Ambrosius (339-397). Den helige Augustinus (354-430) sägs ha skrivit verser till den. Den nuvarande textversionen är resultatet av en omarbetning på 500-talet.
Ljuset från Påskljusets ensamma flamma, kommer sedan att tända de cirka 7.000 ljusen som de troende har i sina händer under vakan.
En utav höjdpunkterna i liturgin, är då påven Franciskus döper 10 katekumener - fem kvinnor och fyra män, och en flicka. Fyra av dem är från Italien, tre är från Albanien, och de övriga tre är från Kambodja, Kenya och Portugal.
Under sin trosundervisning under den allmänna audiensen på onsdagen, förklarade påven Franciskus betydelsen av riterna på Påskafton.
"På Påskafton identifierar sig kyrkan med Maria och betraktar Kristus i graven, efter hans ”seger på korset", sa påven. ”Kyrkan, liksom Maria, förblir i vaka på påskaftonen, och bevarar "trons låga" och "hoppet i Jesu uppståndelse. Rörelsen från mörker till ljus under påsk vakans liturgi kan reflektera våra egna liv. I de mörkaste ögonblicken i våra liv, är det Kristus som "tänder Guds kärleks eld."
Exultet på svenska:
Himlarnas änglaskara skall jubla,
de skall jubla över det gudomliga mysteriet,
och åt Konungens seger
skall en basun intonera lovsång.
Och jorden skall jubla över denna strålande ära
och den evige Konungens lysande prakt;
hela världen skall förnimma
att mörkret har skingrats.
Också kyrkan, vår moder, skall glädjas
smyckad av ärans ljus,
och av många människors röster
skall denna sal genljuda.
Upplyft edra hjärtan.
– Vi har upplyft dem till Herren.
Låt oss tacka Herren vår Gud.
– Det är värdigt och rätt.
Sannerligen är det värdigt och rätt
att besjunga den osynlige Gud Fadern allsmäktig
och hans enfödde Son,
vår Herre Jesus Kristus,
av hela hjärtats och själens lust
och med röstens hjälp.
Han som för oss, åt den evige Fadern,
löst Adams skuld, och
och med fromt blod tvättat av
det gamla offrets skuld.
Detta är den påskhögtid
då det sanna Lammet slaktas
med vars blod de trognas dörrposter helgas.
Detta är den natt,
i vilken våra fäder, Israels barn
fördes ur Egypten
och du lät dem torrskodda gå genom Röda havet.
Detta är alltså den natt som renar
syndarnas mörker med en eldstod.
Detta är den natt som skiljer alla de
som tror på Kristus från världens ondska
och syndens mörker
och för oss in i nåden, och förenar oss med de heliga.
Detta är den natt
då Kristus bröt sönder dödens bojor
och steg upp ur dödsriket som segrare.
Förgäves vore vi födda
om inte han fött oss till det nya livet.
O, hur underbar är inte din omsorg om oss!
O, hur ofattbar är inte din kärlek:
för att friköpa tjänaren utgav du Sonen!
O, hur nödvändig var inte Adams synd
som genom Kristi död är utplånad!
O, välsignade skuld, som i så hög grad
förtjänade en sådan Frälsare!
O, i sanning saliga natt
som ensam fick veta tiden och stunden
då Kristus uppstod från de döda!
. Detta är den natt, om vilken det står skrivet:
“Och natten skall lysa som dagen,
och mörkret skall till min glädje vara som ljuset”.
Det är således denna helgade natt
som fördriver ondskan, avtvår synden,
och återupprättar dem som fallit,
och skänker glädje åt de bedrövade.
Den fördriver hatet, skapar endräkt,
och får härskare att kröka rygg.
I denna nådens natt,
ber vi dig, helige Fader, att upptaga
denna nattliga lovsångs offer
som den heliga kyrkan överlämnar till dig
genom sin tjänares händer, av binas arbete,
i det högtidliga frambärandet av detta ljus.
Och nu förnyar vi förkunnandet av detta ljus
som vi till Guds ära tänt med skimrande eld
som trots att den delas upp i
flera delar, ej blir försvagad
utan närs av flytande vax
som binas moder skänkt
som material till detta värdefulla ljus.
O, i sanning saliga natt då jord och himmel möts
och förenar mänskligt med gudomligt!
Sålunda ber vi dig, Herre, att detta ljus
som är helgat till ditt namns ära
för att förjaga denna natts mörker,
skall fortsätta brinna,
och tagas emot som ett välluktande offer
och blanda sitt ljus med himmelens stjärnor.
Må Ljusbäraren få skåda dess låga,
nämligen den Ljusbärare som aldrig går ned,
Kristus, din Son,
som, återkommen från dödsriket,
lyser upp människosläktet med sitt milda sken
och med dig lever och råder i evigheters evighet.
Amen.
All the contents on this site are copyrighted ©. |