
På lördagen reste påven Franciskus över dagen till Pompeji och Neapel - ett pastoralt
besök, för att möta troende i en livlig och prövad stad. Efter att först ha besökt
den av italienarna älskade Mariahelgedomen, Madonna di Pompeji, inledde han sitt statsbesök
i Neapels förort Scampia, där fattigdomen och brottsligheten är som högst. På torget
som bär påven Johannes Paulus II:s namn höll han ett långt tal till de flera tusen
samlade troende, efter att ha blivit varmt mottagen. Påven lämnade flera gånger sitt
tal och improviserade sina ord, som så ofta.
"Jag ville börja mitt besök i Neapel ifrån periferin, sa han. Livet i Neapel
har aldrig varit lätt, men det har inte heller någonsin varit tråkigt! Detta är er
största tillgång. Det dagliga livet med dess svårigheter och prövningar, leder till
en levande kultur som alltid reser sig efter att ha fallit. Det onda har aldrig sista
ordet. Hoppet finns i ert arv, som en "hävstång för själen", så dyrbart, men även
ofta utsatt för övergrepp. Man vill bestjäla er på hoppet. Den som frivilligt väljer
den onda vägen bestjäl sig själv, andra och samhället på hopp. Den bestjäl även staden
på dess rykte och ekonomi.”
Påven riktade sina ord under talet till de olika personer som hade fått tillfälle
att tala till honom, som representanter för kvarterets medborgare. Till en ung invandrarkvinna
sa påven att: ”Inte är väl invandrare andra klassens människor? De är medborgare,
de är som oss, vi är ju alla migranter på väg till ett annat land. Vi är Guds barn,
det är han som har satt oss på vandring till ett land dit vi alla hoppas komma. I
Jesus är vi alla Guds barn, älskade barn, önskade barn och räddade barn. Tänk på det!
Vi är alla migranter på livets resa. Ingen av oss har en fast bostad i detta land!
Alla vandrar vi för att finna Gud! Den ena efter den andra når vi honom.”
Sedan riktade påven sina ord till en arbetare och tackade honom för att han hade
berört ungdomsarbetslösheten. Scampia har Italiens högsta procent arbetslösa – 75%
och brottsligheten som råder, är en följd av detta. Påven sa att det är allvarligt:
”det finns ett ekonomiskt system som kasserar folket, särskilt de unga.” Han sa att
man inte kan gottgöra genom välgörenhet, för att vara arbetslös är att vara bestulen
på sin värdighet, och detta råder inte välgörenhet på.
Påven Franciskus fortsatte med att påminna om att "att utnyttja människor som
arbetskraft är en av de allvarligaste synderna. ”När ett jobberbjudande är ett 11
timmars arbetspass och med en lön på 600 euro i månaden utan pensionsförsäkring, kallas
det för slaveri, exploatering, det är inte mänskligt, det är inte kristet. Om man
behandlar folk så och säger sig vara kristen är man en lögnare, man är inte kristen.
Att använda sig av svart arbetskraft, är även det exploatering av människor.”
Påven varnade för korruption och sa att det är mer omfattande än vi tror. Det
är en frestelse för oss alla, lätt att glida in på, genom en enkel affär, till brottslighet,
kriminalitet, till exploatering av personer. "Så mycket korruption det finns i världen.
Om vi tänker efter är det verkligen ett fult ord. Det stinker. Korruptionen stinker.
Det korrupta samhället stinker! En kristen som låter sig korrumperas är inte en kristen,
den personen stinker. Förstår ni!”
Påven uppmuntrade civilsamhället till förnyelse i Scampia, med moblisering av
volontärarbete så att det aldrig saknas hjälp i nöden. Han uppmuntrade även lokalpolitikerna
till att ta sitt ansvar – ”en "god politik" är att tjäna människorna - politik en
av de främsta uttrycken för kärlek, tjänst, och välgörenhet."
Innan han lämnade Scampia för att fortsätta till Neapels centrum, sa han: "Jag
hoppas att ni har modet att gå vidare och bevara hoppet, att aldrig stjäla någons
hopp, att välja den goda vägen, inte den onda. Våga göra rent, rent i er själ och
rent i staden och i företagen, så att de inte stinker av korruption."
"A Maronna v'accumpagne!” Må Jungfru Maria vara er följeslagare, och San Gennaro,
er beskyddare. Jag välsignar er alla!”