Evengelium Vitae 20 år - vaka i Rom för att fira livet

(19.03.2015) En stor internationell vaka ska hållas i basilikan Sankta Maria Maggiore i Rom, för att fira den tjugonde årsdagen av den helige Johannes Paulus II:s encyklika "Evangelium Vitae". Det blir den antika Maria-ikonen Salus Populi Romani, som påven Franciskus håller kär, som står som beskyddare över den stora internationella vakan tillägnad livet, på tisdagen den 24:e mars.

Vakan, som har arrangerats av det Påvliga Familjerådet, vill uppmärksamma frukterna av encyklikan, synliga genom påven Johannes Paulus II:s lära, men även öka medvetenheten om evighetens dimension i livet, som berör varje människa. 

Vakan kommer att ha tre olika faser: då den börjar kl 17, inleds den med en reflektion över livet med hjälp av basilikans konst, därefter ber man rosenkransen, med fokus på evangeliets texter som har anknytning till livet, varvat med korta vittnesbörd. Kl 19 firas den heliga mässan, ledd av det Påvliga Familjerådets ordförande, msgr. Vincenzo Paglia, som önskar påminna om ” kopplingen mellan livets mysterium och familjen. Att försvara livet innebär att delta i förbundet mellan Gud, mannen och kvinnan."

Det som gör vakan i Rom komplett är dess internationella karaktär, för samtidigt som den pågår i Rom, äger liknande vakor rum i Maria- helgedomarna i Fatima (18.30), Lourdes, och Guadalupe (12.00). Även i Nasaret vakar folket för livet, där har vakan dock tidigarelagts till den 21 mars.

Vakan i Rom kommer att sändas i direktsändning på amerikansk, fransk och italiensk tv.

Evangelium Vitae som betyder ’Livets Evangelium’ berör det mänskliga livets värde och okränkbarhet. För de frågor som behandlas och för dess fullständighet är denna encyklika direkt knuten till encyklikan ’Humanae Vitae’ som påven Paulus VI skrev den 25 jul 1968.
 
Påven Johannes Paulus II fastslår bland annat att självvald abort är ett ytterst allvarligt brott mot den moraliska ordningen: ”denna lära ”är oförändrad och oföränderlig”. Med  den  auktoritet  som  Kristus  gav  åt  den  salige  Petrus  och  hans efterföljare och i samförstånd med biskoparna – som ett antal gånger fördömt abort och som i den tidigare nämnda konsultationen, oaktat att de är utspridda över världen, enhälligt samtyckte till denna lära – förklarar jag därför att direkt avsiktlig abort, vare sig den är avsedd som mål eller medel, alltid utgör en allvarlig moralisk överträdelse, eftersom den innebär att man avsiktligt dödar en oskyldig människa. Denna lära är grundad på naturrätten och på Guds skrivna ord, förmedlad av kyrkans tradition och framlagd av kyrkans ordinarie och universella läroämbete.
Inga omständigheter, inga syften, inga lagar på jorden kan någonsin legitimera en handling som till sin natur är otillåten, eftersom den strider mot Guds lag som är inskriven i varje människas hjärta, förkunnad av kyrkan och möjlig att lära känna med hjälp av förnuftet.” (62) 

Om eutanasi läser vi: ”Efter att ha gjort dessa distinktioner bekräftar jag i överensstämmelse med mina föregångares läroämbete och i gemenskap med den katolska kyrkans biskopar att eutanasi är en allvarlig kränkning av den gudomliga lagen när det handlar om att avsiktligt döda en mänsklig person, vilket är moraliskt oacceptabelt. Denna lära grundar sig på naturlagen och Guds skrivna ord, förmedlas av kyrkans tradition och förklaras av kyrkans 
ordinarie och universella läroämbete. Beroende på omständigheterna innebär en sådan handling samma förbrytelse som självmord och mord.” (65) 

Angående mord läser vi: ”Med den auktoritet som Kristus tilldelade Petrus och hans efterföljare bekräftar jag därför i gemenskap med den katolska kyrkans biskopar att det direkta och frivilliga dödandet av en oskyldig människa alltid är ett allvarligt moraliskt brott. Denna lära, vars rötter vilar i den oskrivna lag som människan i ljuset av förnuftet finner i sitt eget hjärta (jfr Rom 2:14–15), 
inskärps på nytt av den Heliga skrift, anbefalles av kyrkans tradition och utläggs av det ordinarie och universella läroämbetet.” (57) 

De flesta teologer, betraktar dessa tre läror i encyklikan Evangelium Vitae som oföränderliga dogmer; medan andra förnekar deras dogmatiska karaktär.