2015-03-16 11:45:00

"Må förföljelsen av de kristna, som världen försöker dölja, få ett slut"


Under en regntung himmel bad påven Franciskus Angelus tillsammans med de troende vid tolvslaget på söndagen. Påvens tankar gick denna morgon särskilt till Pakistan där den kristna befolkningen tidigare på morgonen attackerades av talibaner. En katolsk, och en protestantisk kyrka, bombades med bara några minuters mellanrum, under pågående mässor. Påven sa:

”Med smärta, med mycket smärta, hörde jag nyheten om terroristattackerna idag mot två kyrkor i staden Lahore i Pakistan, som har resulterat i ett stort antal döda och skadade. Det är kristna kyrkor. De kristna förföljs. Våra bröder utgjuter blod bara för att de är kristna. Medan jag försäkra er om mina böner för offren och deras familjer, vädjar jag till Herren, jag bönfaller Herren, källan till allt gott, om fredens gåva och harmoni till detta land. Att denna förföljelse mot de kristna, som världen försöker dölja, får ett slut och det blir fred.”

Under sin reflektion som denna morgon, på fastans fjärde söndag som liturgiskt bär benämningen ”Laetare” - Glädjens söndag, helt fokuserade på Guds kärlek till människorna, utgick påven Franciskus från Jesu ord till Nikodemus: "Ty så älskade Gud världen att han gav den sin ende son" (Joh 03:16). När vi hör dessa ord, och vänder våra hjärtan till den korsfäste Jesus känner vi inom oss att Gud älskar oss”, sa påven, ”tt han verkligen älskar oss, och att han älskar oss så mycket! Detta är det enklaste uttrycket som sammanfattar hela evangeliet, all tro, all teologi: Gud älskar oss med fri och gränslös kärlek.”

”Så älskar Gud oss och hans kärlek visar sig först i skapelsen, vilket liturgin proklamerar, i den IV eukaristiska bönen: "Du har skapat himmel och jord för att mätt allt levande med kärlek, och glädja de många med ditt ljus". Vid tidens början finns bara Faderns fria och gränslösa kärlek. St Irenaeus ett tidigt helgon, skriver: "Gud skapade inte Adam för att han behövde människan, utan för att ha någon att ge sin kärlek till" (Adversus haereses, IV, 14, 1). Sådan är Guds kärlek.”

Påven fortsatte att läsa den IV eukaristiska bönen: "I sin olydnad, svek hon din vänskap, och hemföll åt döden, men du lämnade henne inte i dödens våld, i din barmhärtighet kom du alla människor till hjälp”. Han kom med sin barmhärtighet. Liksom i skapandet, finner vi Guds gränslösa kärlek i olika stadierna av frälsningshistoria: Herren väljer inte sitt folk för att de förtjänar det, utan för att det är det minsta bland alla folk, som han säger. Och vid "tidens fullbordan", övergav Gud inte människorna även om de hade brutit förbundet med honom upprepade gånger, utan han knöt ett nytt förbund med de på nytt i Jesu blod - det nya och eviga förbundet - som ingenting någonsin kan bryta.”

”Paulus påminner oss om att: "Gud, som är rik på barmhärtighet, har älskat oss med så stor kärlek att fast vi var döda genom våra överträdelser har han gjort oss levande tillsammans med Kristus" (Ef 2: 4). Kristi kors är det högsta beviset på Guds barmhärtighet och kärlek, Jesus älskade oss "intill slutet" (Joh 13,1), det vill säga inte bara till slutet på sitt jordiska liv, utan till kärlekens yttersta gräns. Om Fadern har gett bevisk för sin gränslösa kärlek i skapelsen, genom att ge oss liv, har hans son gett oss bevis på bevis, i sitt lidande och sin död: han kom för att lida och dö för oss. Så stor är Guds nåd: han älskar oss, förlåter oss; Gud förlåter alla och Gud förlåter alltid.

Må Maria, som är barmhärtighetens moder, ge oss hjärtats visshet att vi är älskade av Gud. Må hon vara oss nära i vår nöd och låta vår fasta ge oss erfarenhet av förlåtelse, mottagande och välgörenhet.”

Efter Angelusbönen sa påven att han ber för den drabbade befolkningen i Vanuatu i Stilla Havet, som har drabbats av en stark cyklon.” Jag ber för de döda, de sårade och de hemlösa.” sa påven och tackade alla de som snabbt har aktiverat sig för att ge de lidande lindring och stöd.

 

 








All the contents on this site are copyrighted ©.