För två år sedan avgick påven Benedictus XVI

(12.02.2015) För två år sedan fick världen reda på att påven Benedictus XVI skulle avgå den 28 februari 2013. I kyrkorätten i den katolska kyrkan (CIC, den kanoniska lagen) står det:

”Skulle det inträffa att Biskopen av Rom avsäger sig sitt ämbete, krävs för giltighet att avsägelsen är frivilligt gjord och vederbörligen tillkännagiven. Det krävs dock inte att den har blivit godtagen av någon annan.” (Si contingat ut Romanus Pontifex muneri suo renuntiet, ad validitatem requiritur ut renuntiatio libere fiat et rite manifestetur, non vero ut a quopiam acceptetur.) (can. 332 § 2)

I sin kunggörelse från den 10 februari 2013 hade påven Benedictus XVI tydligt markerat att beslutet fattades ”i full frihet”.

Det är ytterst sällsynt att en påve avsäger sitt ämbete. Den senaste gången det hände var den 4 juli år 1415 då Gregorius XII abdikerade. Gången innan dess var år 1294 då påven Celestinus V abdikerade. När Pietro de Morone motvilligt valdes till påve den 5 juli år 1294 antog han namnet Celestinus V. Pietro de Morone levde dessförinnan som eremit och var knuten till Benediktinorden. Förhoppningarna var stora att han med sin fromhet skulle bidra med andlig förnyelse, han kallades ”Papa angelicus” (den änglalika påven). Men uppdraget passade honom inte och han abdikerade den 13 december 1294, efter bara dryga fem månader på Petri stol.

Signums översättning (från engelska) av påvens kungörelse nedan:

Kära bröder,

jag har sammankallat er till detta konsistorium, inte bara för tre kanoniseringar, utan också för att meddela er ett beslut av stor betydelse för kyrkans liv. Efter att vid flera tillfällen ha rannsakat mitt samvete inför Gud, har jag kommit till visshet om att mina krafter, på grund av hög ålder, inte längre lämpar sig för ett adekvat [adequate] utövande av Petri ämbete.

Jag är väl medveten om att detta ämbete, på grund av dess inneboende andliga natur, inte skall utföras bara med ord och handling, utan även med bön och lidande.

I dagens värld, utsatt för så många snabba förändringar och skakad av frågor av djup betydelse för trons liv, är det, för att kunna utöva Petri ämbete och förkunna evangeliet, nödvändigt med både kroppslig och själslig styrka, en styrka som under de senaste månaderna försämrats hos mig i den utsträckning att jag måste inse min oförmåga att på ett tillfredsställande sätt kunna utöva ämbetet som anförtrotts mig.

Av denna anledning, och väl medveten om allvaret i denna handling, förklarar jag i full frihet att jag avgår från mitt ämbete som biskop av Rom, och Petrusämbetet som anförtrotts mig av kardinalerna den 19 april 2005. På så sätt, att från och med den 28 februari 2013, kl. 20:00, kommer Heliga stolen, den helige Petrus stol, att vara vakant och en konklav som kommer att välja den nye påven måste sammankallas av dem vars uppdrag det är.

Kära bröder, jag tackar ödmjukast för all den kärlek och det arbete som ni har stöttat mig med i min tjänst och jag ber om förlåtelse för alla mina brister.

Och nu, låt oss anförtro den heliga kyrkan åt omsorgen hos vår överstepräst, vår Herre Jesus Kristus och bönfalla hans heliga moder Maria, att hon må hjälpa kardinalerna med hennes moderliga omsorg, i valet av ny påve. Vad det gäller mig själv, vill jag också i framtiden hängivet tjäna Guds heliga kyrka genom ett liv ägnat åt bön.

Från Vatikanen, 10 februari 2013

Benedictus XVI