Påven till ungdomarna i Manila: Låt er "överraskas av Guds kärlek".

(19.01.2015) Påven Franciskus mötte på söndagen tusentals ungdomar på universitetet i Santo Tomas i Manila, där han svarade på frågor från ett antal studenter och ungdomar. Han lämnade sina förberedda svar och sa till alla närvarande att det viktigaste vi har att lära oss i livet är "hur man älskar och hur man blir älskad".

Vatikanradions utsände Sean-Patrick Lovett beskriver hur ett tidigare gatubarn, 14 år gamla Jun Chura, talade om sina upplevelser på gatan: hur han kämpade för matrester bland soporna, sniffade lim från konservburkar, led under sexuella övergrepp ... Om man såg på hans unga ansikte var det svårt att föreställa sig vad han måste ha sett och varit med om. Egentligen är det bättre att inte försöka.

Sedan var det dags för hans unga vän, Glyzelle Palomar, att be påven en fråga - alla frågors fråga: "Varför tillåter Gud barn att lida?". Inte konstigt att hon bröt ihop och började gråta. Vem skulle inte gråta? Vem har inte gråtit?

Kanske var det då som påven Franciskus bestämde sig för att lämna sina förberedda kommentarer till ungdomarna som var samlade vid universitetet i Manila, kanske var det helt enkelt inte tillräckligt, kanske förväntade och behövde hans unga lyssnare något mer. Om det funnits en stund som krävde att man talade från hjärtat – så det var det då. Och det gjorde han.

Han talade om att gråta: "Först när vi också kan gråta om de saker som du sa, kan vi komma nära att besvara denna fråga: varför lider barn så mycket?". Dagens värld vet inte hur man ska gråta. "Om du inte lär dig att gråta", sa påven Franciskus, "kan du inte vara en god kristen ... var modig: var inte rädd för att gråta".

Sedan kom en ung student som frågade om man i en tid av sociala medier, inte längre känner till kärlekens sanna innebörd. Detta gav påven tillfälle att klargöra att vårt kommunikations-mättade samhälle inte i sig inte är en dålig sak - om vi inte har så mycket information att vet vi inte vad vi ska göra med den. Det viktigaste vi har att lära oss i livet, sa han, är "hur man älskar och hur man blir älskad". Det finns tre språk, tillade han: "sinnets språk, hjärtats språk och händernas språk". Det är viktigt att känna vad du tänker och vad du gör, och att göra vad du tänker och vad du känner. Och alltid i harmoni, den ena med den andra. Därefter blev påven Franciskus som en universitetsprofessor och bad sin publik att upprepa efter honom: "Tänk. Känn. Gör".

Slutligen kom en fråga om hur man förenar karriär med tjänstgöring. Påven talade då om "överraskningarnas Gud" och om vikten av att låta oss att "överraskas av Guds kärlek". Påven Franciskus uppmanade också hans unga lyssnare att se till att de ägnar särskild uppmärksamhet åt de fattiga, att de lär av de fattiga, och att de lär känna sin egen fattigdom och deras eget behov av att ta emot. "Låter ni evangeliseras av dem ni tjänar? Frågar ni de fattiga att ge er deras visdom?", frågade han.

Dessa var budskapen som påven Franciskus gav ungdomarna i Filippinerna. Men, för att tala ärligt, skriver Sean-Patrick Lovett, kände jag att han egentligen talade till mig. Kanske gjorde han också det.