(17.01.2015) I Filippinerna, regnar det aldrig, det forsar, och i Tacloban stormade
det, skriver Vatikanens utsände Sean-Patrick Lovett. Det var här, den 8 november 2013,
som de sex meter höga vågorna under tyfonen Yolanda, som skapade den kraftigaste stormen
som någonsin registrerats på jorden, kraschade in i landet och lämnade bakom sig död
och förstörelse.
Det var här som påven Franciskus valde att fira en mässa trots
vind och regn och olika varningar om vädret. De troende välkomnade påven i genomskinliga
gula regnrockar (paraplyer var förbjudna på grund av säkerhetsskäl), många av dem
började komma till flygplatsen så tidigt som i går eftermiddag. Som en enkel solidaritetsgest,
bar påven själv samma gula regnrock.
Men det var vad han sa (och lämnade osagt)
som var så rörande. Än en gång, avvek påven Franciskus från sin förberedda predikan
- den här gången helt och hållet - för att tala "hjärta-till-hjärta". Och hans budskap
var enkelt: mitt under de största utmaningarna och tragedierna, "överger Jesus oss
aldrig, han vandrar med oss under de svåraste livsstunderna". Mest gripande var när
påven erkände att han själv var utan ord: "Så många av er har förlorat allt", sa han.
"Jag vet inte vad jag ska säga till er. Men Herren gör det. Några av er har förlorat
en del av era familjer. Allt jag kan göra är att hålla tyst och vandra med er alla
med mitt tysta hjärta ... Många av er har frågat: Varför Herre? Och till var och en
av er, till ert hjärta, svarar Kristus med sitt hjärta från korset. Jag har inga fler
ord för er”.
Faktum är, skriver Sean-Patrick Lovett, att han inte behövde säga
något. Hans närvaro bland dem var tillräckligt.
Påven hade också inte mer tid.
Strax efter mässan, fick han höra att hans plan skulle behöva lämna nästan omedelbart
eftersom väderförhållandena över området skulle förvärras och snart skulle det vara
omöjligt att lyfta planet. Men påven var fast besluten att inte svika de troende.
Han visste mycket väl att folket hade rest i mil och väntat i timmar under regnet
för att se honom. Så han hoppade över lunchen, träffade överlevande och offrens familjer
i ärkebiskopens hus och sedan åkte han raka vägen till katedralen där han endast hade
tid att förklara varför han var tvungen att lämna så fort och för att ge sin välsignelse.
När
han lämnade, fanns det ett tydligt budskap från folket i Tacloban: de är redo att
gå vidare. Inspirerade, tröstade, uppmuntrade av hans närvaro bland dem, plockar de
upp bitarna som blev kvar och återuppbygger sina städer och sina liv. En av dessa
bitar är en svårt misshandlad mässingstrombon, som spelades under den påvliga mässan.
Den tillhör 20 år gamla Gibson Pineda och det är det enda han kunde spara när tyfonen
svepte bort hans hus, vänner och familj. Han kallar det hans mest värdefulla ägodel.
Det är också hans enda ägodel.
Under de senaste 48 timmarna, har sex nyfödda
spädbarn (pojkar och flickor) döpts till Francesco eller Francesca efter påven. Och
Sean-Patrick Lovett tvivlar inte på att antalet kommer att öka exponentiellt under
de närmaste dagarna.