Sri Lanka - Mariasanktuariet Madhu

(14.01.2015) Mariasanktuariet ”Vår Fru av Madhu” har en över 400 år lång historia. Dess ursprung går tillbaka till år 1544, när kungen i Jaffna lät döda 600 personer i Mannar som hade blivit kristna tack vare portugiserna som anlände till Ceylon år 1505. Kungen beslöt denna massaker för att han fruktade att det portugiska inflytandet skulle breda ut sig. Några kristna som hade undgått massakern skapade en liten böneplats i skogen och placerade där en Mariastaty som nu befinner sig i sanktuariet. År 1583 började några kristna som flytt från Mannar att bygga kyrkor i de närliggande områdena. En uppfördes i Mantai och är det första ”hemmet” för statyn av ”Vår Fru av Madhu”.

Holländarna som landsteg på Ceylon år 1656 inledde en våldsam förföljelse av katolikerna. Trettio katolska familjer som gick från by till by för att finna en tillflykt och hade med sig Mariastatyn, slog sig år 1670 ner i Maruthamadhu, platsen där sanktuariet för närvarande ligger. Andra katoliker som hade undgått holländarnas förföljelsen samlades på denna plats, bland dem även en portugisisk kvinna, Helene, som lät bygga den första kyrkan som tillägnades ”Vår Fru av Madhu”.

På hela Ceylon spriddes ryktet om ”Vår Fru av Madhu” såsom beskyddarina mot ormbett. När Joseph Vaz anlände till ön år 1687 återblomstrar katolicismen och Madhu blir år 1706 ett missionscentrum. Byggandet av det nuvarande sanktuariet inleds år 1872 med läggandet av grundstenen och det invigs år 1944.

Mariasanktuaret i Madhu har alltid varit en respekterad böneplats dit katoliker och troenden av andra religioner beger sig. Men trots detta har området där sanktuariet ligger varit utsatt för strider som tidigare rådit mellan de tamilska rebellerna och regeringsstyrkorna. Landets biskopar har lyckats göra Madhu till ett demilitariserat område och garantera säkerheten för pilgrimerna och de många flyktingarna som har flytt dit för att undkomma kriget. Sedan år 1990 har det 160 hektar stora området som omger sanktuariet tagit emot tusentals evakuerade personer och blivit ett verkligt flyktingläger. Sanktuariet återgavs till Mannars stift i april 2008 och blev återigen öppet för kulten i december 2010.