Kurera kurians sjukdomar!" Påvens julttal till den romerska kurian
(23.12.2014) På måndagen höll påven Franciskus det traditionella jultalet till den
romerska kurian – ett långt jultal i vilket han beskrev en serie sjukdomar som han
upplever härjar i kurian, och som som kurian bör kurera: arrogans, narcissism, ytlighet,
okänslighet, beräkning, hämndlust, känslostyre, högfärd, schizofreni, dubbelliv, utsvävningar,
skvaller, förtal, smicker, karriärism, likgiltighet, girighet, själviskhet, exhibitionism,
törst efter makt. Även Alzheimer nämnde påven, andlig sådan.
"Ikurian är vi
inte funktionärer, inte kontorister och byråkrater – vi kan inte leva utan den viktiga
personliga äkta relationen med Kristus. Ju mer vi är enade i Kristus ju mer enas vi
sinsemellan, eftersom Guds Ande förenar och den onde anden splittrar oss."
Påven
lade upp sjukdomarna under 15 punkter:
1.Sjukdomen att tro sig vara "odödlig",
"immun" eller "oumbärlig". En Kuria som inte är självkritisk och inte uppdaterar sig
är sjuk”, sa påven och uppmanade till ett besök på kyrkogården. ”Det beror ofta på
maktens patologi, den "utvaldes komplex". Den finns hos narcissiten som inte ser sig
själv som Guds avbild utan passionerat avgudar sin egen avbild. Motgiftet är att säga
med hela hjärtat "Vi är onyttiga tjänare. Vi gjorde vad vi hade att göra"(Luk 17,
10).
2. En annan sjukdom är "martalism", av att vara överdrivet sysselsatta
- de som är nedsänkta i arbete, och försummar, "den bättre delen": att sitta vid Jesu
fötter (jfr Luk 10,38-42).
3. Den tredje sjukdomen beskriver påven den när
man är andligt och mentalt förstenad – de som har ett hjärta av sten. ”De förlorar
det inre lugnet, livligheten och djärvheten och gömmer sig bakom korten som "praktiska
maskiner" och inte "Guds män" (jfr Heb 3:12). Det är farligt att förlora den mänskliga
känsligheten som krävs för att vi ska gråta med dem som gråter och glädjas med dem
som är glada!”
4.Nästa sjukdom är en överdriven planering och funktionalism.
När aposteln planera allt noga och anser att han gör en perfekt planering, som en
revisor. Man måste förbereda sig väl utan att falla för frestelsen att vilja låsa
saker och ting, och beröva den Helige Anden friheten, som är mycket större och generösare
än all mänsklig planering (jfr Joh 3,8). Man faller för denna sjukdom när man väljer
det ”enkla och bekväma och lutar sig mot sina statiska oförändrade positioner. Man
vill tämja den Helige Anden, som istället är friskhet, fantasi och innovation".
5.Den
femte sjukdomen är dålig samordning. När medlemmar förlorar sin gemenskap med varandra
och kroppen förlorar sin harmoniska funktion och bli som en orkester som producerar
buller, eftersom dess medlemmar inte samarbetar och inte lever i en anda av gemenskap.
6.
Denna sjukdom kallar påven för '"andliga Alzheimer": dvs när man har glömt bort "frälsningshistorien",
sin personliga historia med Herren, den "första kärleken" (Upp 2,4). Vi ser det i
dem som har förlorat minnet av deras möte med Herren; i dem som är helt beroende av
deras nutid, av deras passioner, ovanor och svagheter; i dem som bygger murar runt
sig själva och sina dåliga vanor, slavar under de idoler de har skulterat själva.
7.En sjukdom av rivalitet och fåfänga. När utseendet, färgerna på dräkter
och titlarna blir det primära målet i livet, och man glömmer Pauli ord: "gör då min
glädje fullkomlig genom att visa enighet. Lev i samma kärlek, eniga i tanke och sinnelag,
fria från självhävdelse och fåfänga. Var ödmjuka och sätt andra högre än er själva.
Tänk inte bara på ert eget bästa utan också på andras.” (Fil 2,1-4). Denna sjukdom
leder oss till att vara falska män och kvinnor. Paulus själv kallar dem för "fiender
till Kristi kors" eftersom "de lever så att de slutar i fördärvet, deras gud är buken
och sin ära får de genom könet, dessa som bara tänker på det jordiska." (Phil 3:19).
8.Denna
allvarliga sjukdom är en existentiell schizofreni - "sjukdomen hos dem som lever ett
dubbelliv. Den är frukten av ett hyckleri typiskt för de medelmåttiga, med ett progressivt
andligt vakuum som titlar eller akademiska meriter inte kan fylla. De som lämnar pastoralvården
för att endast hålla på med pappersarbete, och så förlorar kontakten med verkligheten,
med de riktiga människorna. De skapar sin egen parallella värld, i den ena är de stränga
med alla och i den andra lever de ett dolt liv med utsvängningar. Här behövs omvändelse!
9.
Denna sjukdom är skvaller, baktal – vilket påven sa att han har talat om många gånger,
men aldrig tillräckligt. Det är en allvarlig sjukdom, som börjar helt enkelt med en
pratstund och som leder till att man sår disharmoni (som Satan). Detta är de fega
människornas sjukdom som inte har modet att tala direkt utan pratar bakom ryggen.
Paulus uppmanar oss: " Gör allting utan knot och utan förbehåll, så att ni blir oförvitliga
och rena, Guds fläckfria barn mitt i ett ont och fördärvat släkte" (Fil 2,14-18).
Bröder, låt oss hålla oss ifrån skvallrets terrorism.
10. Denna sjukdom är
att avguda chefen – man lider av den när man fjäskar för överordnade, i hopp om att
möta välvilja. Man är offer för karriärism och opportunism, och man ärar folket och
inte Gud (jfr Mt 23,8-12). Dessa är människor som bara tjänar för att få något tillbaka,
och inte för att ge. Småaktiga människor som bara inspireras av deras själviskhet
(jfr Gal 5,16-25). Denna sjukdom kan också smitta överordnade när de uppvaktar några
av sina anställda för att få deras underkastelse, lojalitet och psykologiska beroende,
men slutresultatet är medbrottslingar.
11. En sjukdom som gör dig likgiltighet
inför andra. När alla bara tänker på sig själva och förlorar uppriktigheten och värmen
av mänskliga relationer. När du blir medveten om något och du håller det för dig själv
istället för att dela det med andra. När man av svartsjuka eller svek, känner glädje
över att se andra falla i stället för att hjälpa dem resa sig.
12.En sjukdom
som ger dig ett ständigt begravningsuttryck – buttra och bistra personer, som anser
det nödvändigt att måla ansiktet i melankoli, och behandla andra med stelhet, hårdhet
och arrogans. I verkligheten, är spelad tyngd och steril pessimism ofta symptom på
rädsla och osäkerhet. Aposteln måste sträva efter att vara en artig, lugn, entusiastisk
och glad person som förmedlar glädje var han är.
13. Sjukdomen att samla på
sig saker: när aposteln försöker fylla ett existentiellt tomrum i sitt hjärta genom
att ackumulera materiella saker, onödiga som ger en falsk trygghet. I själva verket
kan ingenting materiellt ge oss sökerhet för likkistan har inga fickor, och alla våra
jordiska skatter kommer aldrig att fylla detta tomrum, utan snarare göra det djupare
och större.
14.Denna sjukdom är när man sluter sig i cirklar, där gruppmedlemskapet
blir viktigare än tillhörigheten till kroppen, och, i vissa situationer, även Kristus
själv. Även denna sjukdom börjar med goda intentioner, men under tidens gång gör medlemmarna
dig till en slav – gruppen blir en cancer som hotar harmonin i kroppen och orsaka
så mycket skada och skandaler. Denna självförstörelse är subtil, det är det onda som
slår till inifrån, som Kristus säger, " Varje rike som råkar i strid med sig självt
blir ödelagt" (Luk 11:17).
15. Den sista sjukdomen påven varnar för i kurian
är den som strävar efter världsliga vinst, och uppvisningsbehov. När aposteln gör
om sin tjänst till makt, och hans makt används för vinst eller mer världsliga makt.
När man använder sin makt för att förtala och misskreditera andra, även i tidningar
och tidskrifter. Även denna sjukdom är mycket smärtsamt för kroppen eftersom alla
medel berättigas för att uppnå målet.
”Bröder, dessa sjukdomar och frestelser
är naturligtvis en fara för varje kristen och varje kuria, gemenskap, stift, församling,
socken, kyrklig rörelse, och kan påverka både individuellt och gemenskapen”, sa påven
och underströk att en stor läkande kraft är att vara medveten om sjukdomen.
Därför
är vi kallade - i denna jultid och under hela vår existens - att leva i "sanningen
och kärlek”. Påven sa att när vi nu förbereder oss för bikten, bör vi be Jungfru Maria,
Guds Moder och kyrkans Moder, att läka såren från som synden öppnat, som var och en
av oss bär i våra hjärtan och att stödja kyrkan och kurian så att den blir friska
och helande; helig och helgad, till ära av hennes Son och för vår och hela världens
frälsning.