Schackmästerskap för präster

(15.12.2014)En franciskan och en präst sitter mittemot varandra med ett schackbräde emellan sig och koncentrationen och tystnaden är påtaglig. Det är bilden av den andra upplagan av ’Clericus Chess World Championship’ som är världsmästerskapet i schack för präster och ordensmän och som hålls i Rom. Världsmästaren är pater Gennaro Cicchese missionär vid Oblatfäderna och han berättar att tävlingen är öppen för spelare på olika nivåer och att de kommer från hela världen.

Han berättar att man nyligen har upptäckt fördelar med att arbeta med psykomotorik på ett jätteschackbräde som en tvärvetenskaplig metod och att man ser möjligheter att använda spelet inom pedagogik. Vad gäller kyrkans relation till schackspel har det varit lite si och så, för att präster och kardinaler har ibland varit så engagerade i att spela så att de glömt bort sina åtaganden. Samtidigt är det just dem som var de första teoretikerna inom schack och som skrev de första böckerna om spelet. Pater Cicchese tror att schackspelandet kan vara ett bra sätt för många präster och ordensfolk att se hur man kan förhålla sig till andra personer.

Han säger att mission och passion för något inte ligger långt ifrån varandra och han säger att schackets princip är lite av en upplevelse av livet självt. Han berättar att världsmästaren Yuri Kasparov säger att livet imiterar schacket för att det lär oss mycket, som strategi, taktik och därmed möjligheten att bemöta problemen på nya och annorlunda sätt. Pater Cicchese själv återupptäckte schackspelandet i en tid av andlig torka och han ser schack som skönhet, konst, logik, engagemang och nöje. Det gav honom tillbaka viljan att ta itu med livet på ett nytt sätt. Han citerar den stora mästaren Lasker: ’Livet är en kamp, så man måste kämpa till slutet’.

Påven har bjudit in alla som deltar i mästerskapet till den allmänna audiensen och Cicchetti och hans medspelare hoppas att de kan locka ungdomar till denna sport för sinnet. Han berättar att det internationella världsschackförbundets motto är ’Gens una sumus’, Vi är ett folk, och han tycker att det är det finaste motto som finns - en sann anda av möteskultur.