Påven till Europarådet, "Europa är ett träd: vars grenar når upp till himlen, om stammen är fast rotad i jorden"

(25.11.2014) Människohandeln är vår tids nya slaveri, som berövar sina offer all värdighet, sa påven inför Europarådet, Europas främsta människorättsorgan, i Strasbourg. Han sa också att religiös och internationell terrorism "finansieras av en ofta okontrollerad vapenhandel". I sitt tal, som var påvens andra vid EU-parlamentet i Strasbourg, diskuterade han också vikten och svårigheterna med att upprätta fred i Europa och runt om i världen.

"Unionsfädernas projekt var att bygga ett Europa i en anda av ömsesidig tjänstgöring, som också idag, i en värld mer benägen att kräva istället för att tjäna, måste vara hörnstenen i Europarådets mission för fred, frihet och mänsklig värdighet", sa påven Franciskus.

För påven är "den rätta vägen till fred" insikten att "min nästa inte är en fiende att kämpa mot, men en bror och en syster att välkomna. Det är en kontinuerlig process som aldrig kommer att vara helt slutförd". Men tyvärr "kränks freden fortfarande alltför ofta i många delar av världen", och "även här i Europa, där spänningarna aldrig tar slut. Hur mycket smärta och hur många döda finns det inte återigen på denna kontinent, som önskar fred, men ändå faller tillbaka i gamla frestelser! Därför är det viktigt och uppmuntrande, att söka efter politiska lösningar på den nuvarande krisen" genom Europarådets arbete.

Freden "påverkas också av andra typer av konflikter, såsom religiös och internationell terrorism” som tyvärr ”finansieras av en ofta okontrollerad vapenhandel". Sedan, "kränks också freden av människohandeln, som är vår tids nya slaveri, som omvandlar människor till varor, och berövar sina offer all värdighet".

I ett samhälle som präglas av en "likgiltig individualism", "kulten av överflöd" och "slit- och slängkulturen", framstår ett sårat Europa, sårat ”efter många tidigare prövningar, men också på grund av föreliggande kriser", sa påven Franciskus. Därför "borde Europa begrunda huruvida dess enorma mänskliga, konstnärliga, tekniska, sociala, politiska, ekonomiska och religiösa arv är ett enkelt museiarv från det förflutna eller om det fortfarande kan inspirera kulturen, och avslöja dess skatter för hela mänskligheten. För att besvara sådana frågor, spelar Europarådet, med dess institutioner, en primär roll".

I sitt tal, jämförde påven Europa med ett träd: vars grenar når upp till himlen, om stammen är fast rotad i jorden. Historiskt har Europa nått höjderna genom en omättlig törst efter kunskap, framsteg, fred och enighet, sa påven. Men tanke, kultur och vetenskapliga upptäckter, underströk han, beror på den solida stammen och rötternas djup som ger den näring. När rötterna går förlorade, vissnar stammen och grenarna faller till jorden och trädet dör. Europas rötter "representerar Europas genetiska arv", sa påven, och det behövs ett gott historiskt minne och en "ständig kreativitet" för att se till att "rötterna fortsätter att bära frukt" för att kunna bemöta dagens utmaningar.

Påven nämnde två av kontinentens nuvarande utmaningar: multipoläritet och transversellitet. "Att tala om europeisk multipoläritet innebär att tala om var folk föds, växer upp och planerar sin framtid. Man kan inte förställa sig uppgiften att globalisera multipolariteten i Europa genom att tänka på en sfär, där allt är lika och välordnat; sfären är reducerande eftersom det är samma avstånd från dess centrum till varje enskild punkt; det representeras bättre av en prisma, där helhetens harmoniska enhet bevarar varje dels särskilda aspekter. Idag är Europa multipolär i sina relationer och spänningar; det är inte möjligt att tänka sig eller bygga ett Europa utan att erkänna denna djupa multipolära verklighet".

Den andra utmaningen är "transversellitet". "Om vi vill definiera kontinenten i dag, måste vi tala om ett Europa byggt på dialog, som uppmuntrar transversella åsikter och reflektioner som tjänar de harmoniskt förenade folken", förklarade påven, som anser att "i den nuvarande politiska världen i Europa, blir endast en intern dialog bland politiska, religiösa och kulturella organisationer inte produktivt. Vår tid kräver förmågan att komma ut ur strukturerna som ’innehåller’ vår identitet och träffa folk, för att göra denna identitet mer solid och givande genom en broderlig och transversell debatt".

Därför välkomnar påven ”Europarådets vilja att investera i den interkulturella dialogen, inklusive den religiösa dimensionen". "Det bidrag som kristendomen idag kan ge den europeiska kulturella och sociala utvecklingen måste förstås inom den riktiga relationen mellan religion och samhälle. I den kristna visionen är tro och förnuft, religion och samhälle, kallade att upplysa och stödja varandra, och, vid behov, att rena varandra från ideologisk extremism. Det Europeiska samhället som helhet kan inte undgå att dra nytta av ett förnyat samspel mellan dessa två sektorer, både om det handlar om att konfrontera en form för religiös fundamentalism som framförallt står i strid mot Guds väsen, eller för att avhjälpa en reduktiv rationalitet som inte hedrar människan."

Han talade sedan om de "många och aktuella frågorna", där ett ”ömsesidigt berikande” samarbete är möjligt och ”där den katolska kyrkan kan samarbeta med Europarådet, i synnerhet genom De Europeiska Biskopskonferensernas Råd (CCEE)".

Först av allt, kan man samarbeta "i en etisk reflektion om mänskliga rättigheter, som er organisation ofta är ombedd att reflektera över. Framför allt tänker jag på frågor kopplade till försvarandet av mänskligt liv, känsliga frågor som behöver undersökas noggrant, med hänsyn till sanningen om hela människan, utan att begränsa sig till specifika medicinska, vetenskapliga eller juridiska områden".

På samma sätt, "behöver många utmaningar i dagens värld studeras, och det är nödvändigt med ett gemensamt åtagande", allt från "att välkomna invandraren" till "det allvarliga sysselsättningsproblemet". Påven hoppas på "en ny social och ekonomisk samverkan, fri från ideologisk påverkan, som vänder sig till den globaliserade världen, och en återupplivad känsla av solidaritet och ömsesidig välgörenhet som i stor utsträckning karakteriserar Europa tack vare det generösa arbetet av hundratals män och kvinnor", "varav några betraktas som helgon av den katolska kyrkan".

Talet till Europarådet följde påvens tal till ledamöterna i Europaparlamentet.