Kyrkan. Den heliga modern den hierarkiska kyrkan

(05.11.2014) Lyssna: Under de tidigare katekeserna har vi hört att den Heliga Anden alltid öser sina gåvor i överflöd över kyrkan. I sin Andes makt och nåd kallar Kristus tjänare för att bygga upp de kristna gemenskaperna så att de blir hans kropp. Bland dessa tjänster intar biskopens uppdrag en särställning. I biskopen, som assisteras av präster och diakoner, är Kristus själv närvarande och fortsätter att ta hand om sin kyrka, beskyddar den och leder den.

1. I biskoparnas, prästernas och diakonernas närvaro och tjänst känner vi igen kyrkans verkliga ansikte, som är vår heliga moder den hierarkiska kyrkan. Genom dessa bröder, som valts ut av Herren och bekräftats med vigningens sakrament, utövar kyrkan sin moderskap. Den föder oss som kristna i dopet genom att låta oss återfödas i Kristus. Den vakar över vår uppväxt i tron. Den leder oss till Faderns famn och förlåtelse. Den förbereder för oss eukaristins måltid, där den när oss med Guds ord och Jesu kropp och blod. Den nedkallar över oss Guds välsignelse och hans Andes kraft som stöttar oss under hela vårt liv och omsluter oss med sin ömhet och värme, särskilt i svåra stunder av prövningar, lidande och död.

2. Denna kyrkans moderlighet kommer till särskilt uttryck i biskopens person och tjänst. Så som Jesus valde ut apostlarna och sände ut dem att förkunna evangeliet och valla hans hjord, så efterträder biskoparna dem som de kristna gemenskapernas ledare, som garanter för deras tro och som ett levande tecken på Herrens närvaro mitt ibland dem. Självklart är det inte är någon utmärkelse, det är en tjänst. Det var så Jesus ville ha det. Det får inte finnas någon plats i kyrkan för världslig mentalitet. En världslig mentalitet säger “Denne man har gjort karriär i kyrkan, han har blivit biskop.” Nej, i kyrkan får en sådan mentalitet inte finnas. Biskopsuppdraget är en tjänst, inte en utmärkelse. Att vara biskop är att alltid tänka på Jesu förebild, den gode herden som inte kom för att tjänas utan för att tjäna (jfr Matt 20:28; Mark 10:45) och ge sitt liv för sina lamm (jfr Joh 10:11). Det finns många heliga biskopar i kyrkans historia, som visar oss att detta inte är tjänst som man söker eller köper. Det är en tjänst som man tar emot i ödmjukhet, inte för att stiga upp utan för att stiga ned, som Jesus, som ”gjorde sig ödmjuk och var lydig ända till döden, döden på ett kors” (Fil 2:8). Det är bedrövligt att se någon som söker detta uppdrag och som gör allt han kan för att uppå det, och när han når dit tjänar han inte, han bara stoltserar och lever för sin fåfänga.

3. Det finns en annan viktig beståndsdel. När Jesus valde och kallade apostlarna, tänkte han sig dem inte åtskilda från varandra, var och en för sig, utan tillsammans, för att de skulle vara med honom, eniga som en enda familj. Också biskoparna utgör ett enda kollegium som församlas kring påven, som bevakar och garanterar denna djupa gemenskap som var så viktig för Jesus och hans apostlar. Det är underbart när biskoparna tillsammans med påven uttrycker denna kollegialitet och försöker tjäna de troende allt mer och allt bättre. Det fick vi erfara nyligen under biskopssynoden om familjen. Men låt oss tänka på alla biskopar runtom i världen som lever i åstkilda och sinsemellan avlägsna länder, kulturer, atmosfärer och traditioner. En biskop sade mig härom dagen att det tog honom över 30 timmar att flyga till Rom. Ändå känner de sig som delar av ett och samma och blir ett uttryck för det innerliga bandet i Kristus mellan deras gemenskaper. Och i den gemensamma kyrkliga bönen lyssnar alla biskopar tillsammans till Herren och Anden för att förstå människan och tidens tecken på djupet (jfr Andra Vatikankonciliet, ,

4. Kära vänner, allt detta visar varför de kristna gemenskaperna ser biskopen som en stor gåva och är kallade att nära en uppriktigt och djup gemenskap med honom. Det gäller särskilt präster och diakoner. Kyrkan är inte sund om inte prästerna och diakonerna är förenade med biskopen. En kyrka som inte är förenad med sin biskop är en sjuk kyrka. Jesus ville att alla troende skulle vara förenade med biskopen, också diakonerna och prästerna. De är medvetna om att det är just i biskopen som bandet blir synligt mellan varje kyrka och apostlarna och alla de andra gemenskaperna, som är förenade med sina biskopar och påven i Herren Jesu enda kyrka, som är vår heliga moder den hierarkiska kyrkan.