Kyrkan firar Helige Johannes Paulus II

(22.10.2014) Den universella kyrkan firade tisdag den 22 oktober Helige Johannes Paulus II:s första festdag, Polens helige son som ledde kyrkan från den 16 oktober 1978 till sin död den 2 april 2005. Han helgonförklarades tillsammans med påven Johannes XXIII tidigare i år av påven Franciskus.

Johannes Paulus II:s djupa andlighet och hans mod i försvarandet av sanningen var tydliga tecken på hans helighet, skrev hans efterträdare påven emeritus Benedictus XVI tidigare i år. "Johannes Paulus II bad aldrig om applåder, han såg sig aldrig omkring, orolig för hur hans beslut skulle tas emot. Han agerade enligt sin tro och sin övertygelse och han var också redo att ta emot slagen" skrev påven emeritus i en ny bok som samlar intervjuer med personer som kände Johannes Paulus II.

Benedictus XVI:s svar, rapporterade Catholic News Service, är en del av boken som heter ”Accanto a Giovanni Paolo II: Gli amici & i collaboratori raccontano” - vid sidan av Johannes Paulus II: Vänner och medarbetare berättar – av den polska journalisten Wlodzimierz Redzioch. I ett skriftligt svar på författarens frågor förklarade Benedictus XVI sin långa och djupa relation med den polska påven, som började med deras första möte som kardinaler under konklaven som valde påven Johannes Paulus I i augusti 1978.

"Redan från början kände jag en stor vördnad och en hjärtlig kärlek" för den dåvarande ärkebiskopen av Krakow, som "utomordentligt analyserade marxismens karaktär" för kardinalerna under mötena före konklaven. "Mest av allt kände jag omedelbart att jag slogs av den personliga charmen som han utstrålade, och jag märkte när han bad hur djupt förenad han var med Gud." Även om de två männen var närvarande under Andra Vatikankonciliet och hade samarbetat på konciliedokumentet ”Gaudium et Spes”, en pastoral konstitution om kyrkan i den moderna världen, hade de ännu inte personligen träffat varandra.

Efter Johannes Paulus II valdes till påve, ville han att den dåvarande kardinalen Joseph Ratzinger skulle lämna sin tjänst som ärkebiskop av München och Freising, i Tyskland, för att komma till Vatikanen 1979 och bli prefekt för Kongregationen för katolsk utbildning.

Men kardinal Ratzinger avböjde och sa att han ville uppfylla sitt löfte med att leda ärkestiftet, som han hade utnämnts till bara två år tidigare. Han sa att Johannes Paulus II var mycket förstående och godkände hans önskan, men han sa till honom att, oavsett vad, skulle han så småningom bli kallad till Rom. Två år senare, 1981, blev han utnämnd till prefekt för Troskongregationen. Påven emeritus skrev att de följande 24 åren som de arbetade tillsammans präglades av "vänskap och kärlek."

Johannes Paulus II:s andlighet präglades av en "intensitet i bönen" och den var djupt rotad i Eukaristin, skrev påven emeritus. Hans hängivenhet i bönen sträckte sig utöver sin egen relation med Gud och omfamnade hela kyrkan och hela mänskligheten.

"I centrum för hans fromhet fanns förankrat en mission om att föra Kristus till andra" tillade påven emeritus, och hans hängivenhet till Maria var bunden till hennes roll som det främsta exemplet på hur man helt och fullkomligt bör vara hängiven Kristus. Under de många åren som de arbetade tillsammans "blev det allt tydligare för mig att Johannes Paulus II var ett helgon", skrev han.

Benedictus XVI bröt med den normala femåriga väntetiden efter sin företrädarens död och såg till att hans helgonförklaringsprocess genast inleddes. Johannes Paulus II:s glädje under "stora smärtor" och pontifikatets ansträngningar, hans mod under "en riktigt svår tid", samt hans intensiva relation med Gud var alla tecken på hans helighet, skrev Benedictus XVI. Han tillade att Johannes Paulus II baserade alla sina handlingar och beslut på sin tro och övertygelse, och det var detta "mod i sanningen" som, "i mina ögon, är ett viktigt kriterium för helighet."

Påven emeritus skrev att han kommer alltid att vara tacksam inför sin företrädare: "Jag kunde inte och det var inte tänkt att jag skulle försöka efterlikna honom, men jag har försökt att föra hans arv och hans arbete vidare det bästa jag kunde. Därför är jag säker på att hans godhet följer med mig ännu idag och att hans välsignelse skyddar mig."

Benedictus XVI påminde också om Johannes Paulus II envishet och outtröttliga engagemang medan han ansträngde sig fysiskt under hans stora resor i världen och under sin arbetsdag i Vatikanen. Han berättade att han vid ett tillfälle sa till påven att han skulle vila. Det var under påvens resa till München 1980. Han berättar att Johannes Paulus II svarade: "Det kan jag göra i himlen.”