Familjesynoden går mot sitt slut - tvister i aulan
(15.10.14) Den extraordinära Familjesynoden som pågår i Vatikanen går mot sitt slut,
och under ett pressmöte på måndagen redogjorde pater Lombardi om denna avgörande etapp,
då dokumentet ’Relatio post disceptationem’ presenterades - en sammanfattning av diskussionerna.
Detta är ett av två dokument som denna första synodsfas producerar – ett dokument
med riktlinjer över synodens fortsatta arbete och fokus inför det beslutsfattande
dokumentet i slutet av nästa år. Men efter denna synod kommer även ett budskap till
världens familjer, skriven av en liten synodskommission i vilken även Sveriges biskop
Anders Arborelius deltar.
Vi har även fått datumet för nästa års Familjesynod,
som ska hållas i Vatikanen, mellan den 4-25 oktober, och som sammanfattar kyrkans
ettåriga uppmärksamhet och arbete för en passande pastoralvård i förhållande till
familjens utmaningar. Temat nästa år blir: ”Familjens kallelse och mission i kyrkan
och i världen”. Eftersom synoden nästa år är ordinär innebär det att den kan vara
öppen för ett mer vidgat deltagande av förtroendevalda representanter från olika biskopskonferenser
runt om i världen.
Under synoden har synodsfäderna haft 4 minuter på sig att
beskriva situationen i de länder de kommer ifrån. Ett stort antal biskopar från Afrika
deltar och mycket fokus har varit på problemen där, liksom på de problem som Mellanösterns
familjer står inför, och Bortre Asien. Men naturligtvis har den som i den världsliga
median beskrivs som synodens enda fråga, kommunion till skilda omgifta, diskuterats.
Även om man inte får veta vilken biskop eller kardinal som har sagt vad, vilket kardinal
Muller opponerade sig emot, så har man förstått att heta debatter har uppstått omkring
frågan. Allt eftersom har mer och mer tid lagts på fria diskussioner, utan skrivna
tal.
På måndagen presenterade den ungerske kardinalen Erdö, ’Relatio post
disceptationem’ som är ett första utkast av det dokument som ska lämnas över till
påven Franciskus senast söndag kväll. På lördag, klockan 13 presentars dokumentet
i Vatikanens pressrum. Dokumentet uppmanar till modiga pastorala val i förhållande
till frånskilda omgifta.
Kardinal Erdö underströk att det inte rör sig om
definitiva beslut eller om lätta perspektiv, utan att alla ska få hjälp att hitta
sanningens och barmhärtighetens väg, och fokusera på de positiva värdena som familjerna
förvaltar, istället för på deras begränsningar och misstag.
”Om man kan ta
emot andlig kommunion, varför då inte den sakramentala?” läser man i dokumentet. Man
talar om förenklingen av processen för att ogiltigförklara äktenskap, och en pastoralvård
som särskilt belyser barnens behov.
Ingen öppning i dokumentet vad gäller
preventivmedel, utan här finns bara utrymme för naturliga metoder, och man uppmanar
till att läsa om Humanae Vitae.
Ett kapitel berör frågan om homosexuella,
vilket kallas en stor pastoral utmaning för kyrkan. Homosexuella par, kan inte jämföras
med äkta makar, utan att ta hänsyn till moraliska dilemman. Frågan vad gäller homosexuella
är: Kan vi ge dem broderskap i våra samhällen utan att kompromissa med den katolska
läran om äktenskap och familj? Synoden anser oacceptabelt att "internationella institutioner
stöder genusideologin och en lagstiftning som garanterar den."
Många var reaktionerna
på kardinal Erdös tal, och flera biskopar fann utkastet oacceptabelt, och sa att det
inte överensstämmer med debatten. Man belyste hur förutsättningen för att kyrkan ska
kunna bemöta de lidande familjernas problem är att hon belyser de trogna familjerna
och uppmuntrar och tackar dem för det vittnesmål. Synoden måste även mer tydligt markera
äktenskapets oupplöslighet, som något vackert, och undvika att fokusera främst på
ofullkomliga familjesituationer.
Man belyser hur undantag, vad gäller kommunion
till omgifta, lätt leder till en allmän regel. Man konstaterade även att ordet ”synd"
inte används i utkastet, och med Jesu ord varnar man för risken att anamma världens
mentalitet.
I förhållande till homosexuella varnar man för att kyrkans positiva
inställning kan ge intryck av att kyrkan uppskattar denna läggning. Samma sak gäller
samlevand utan äktenskap.
När det gäller den förenklade processen av äktenskapets
ogiltigförklarande beskriver man oron att biskopens axlar belastas överdrivet. Man
talar även om att mer reflektion bör göras vad gäller polygami, och spridningen av
pornografi som en reell risk för familjen.
Slutligen, vill man betona behovet
att även tala om abort och surrogatmoderskap.