Familjesynoden "Äktenskapets oupplöslighet är för människans bästa"

(08.10.2014) När biskoparna samlades vid synodens fjärde möte på tisdagseftermiddagen fortsatte den allmänna debatten, om Instrumentum laboris, det förberedelsedokument som sammanfattar utmaningarna angående familjen i olika delar av världen. Temat var "Pastoralvård av familjen: olika förslag" (del II, kap 1.).


Först påpekades kopplingen mellan troskris och familjekris: den första genererar den andra, sade man. Detta beror på att tron ses som en serie doktrinära normer istället för att man i frihet anförtror sig till Gud. Här la man fram förslaget om en handbok gällande familjekatekesen, för att stärka familjens evangeliserande uppdrag. Man påpekade att många döpta har en svag tro vilket leder till att man ingår äktenskap utan den rätta medvetenheten.


För det andra lyfte man fram de stora utmaningarna som familjen står inför, knutna till den så kallade ”enda tankens” diktatur, ett uttryck som påven Franciskus har talat tidigare. Ett tankesätt som syftar till att i samhället införa en förvrängd bild av äktenskapet, som en förening mellan man och kvinna. Det är viktigt att de troende återvinner insikten om att tillhöra kyrkan, för att bemöta den ateistiska sekulariseringen, hedonism, och den bristande värdegrunden i samhället.


Kyrkan måste betona det vackra i familjen, och att den är en oersättlig nödvändighet. Kyrkan måste väcka känslan av tillhörighet till en familj hos individen. Eftersom familjen är en återspegling av Guds kärlek, vilket är en kärlek som aldrig är isolerad, är familjen öppen för sin sociala omgivning och relationer till andra, vilket är grunden för samhället.


Man talade även om relationen mellan präster och familjer. Prästerna bör vara vid familjernas sida i alla de viktigaste skedena av livet, dela deras glädje och svårigheter; familjer, i sin tur, bör hjälpa prästerna att leva celibatet med hjärtat och inte bara som en försakelse. Familjen kallas för ”kallelsens vagga”. Det är i familjens som kallelsen till det religiösa livet ofta föds.


Något annat som betonades var länken mellan dop och äktenskap. Utan dopet förlorar äktenskapet sin djupgående innebörd. Man underströk att äktenskapet inte är en kulturell tradition eller ett sociala behov, utan att makarna bör välja det efter en korrekt urskiljning av kallelsen, vilket man inte kan göra under några få möten, utan detta bör ske i god förväg.


Vidare reflekterade man om familjedynamiken. Man uppmärksammade dimensioner där långa arbetstider och stora geografiska avstånd till arbetet påverkar familjelivet, och gör det svårt för familjemedlemmarna att umgås och föra den nödvändiga dialogen. Sedan talade man om de problem som kyrkan på den afrikanska kontinenten måste besvara som polygami, levirat-äktenskap, trolldom, sekter, krig, fattigdom, migration och det internationella trycket på födelsekontroll.


Detta är problem som undergräver familjen stabilitet och sätta den i kris. Det som behövs är en grundlig evangelisering, som främjar fred, rättvisa och kärlek och kvinnans värde och roll, barnens utbildning, och beskyddet av rättigheter.

Då man i slutet av mötet mellan klockan 18 och klockan 19, då man tillägnar en timme till fria inlägg, tog man upp behovet av ett nytt språk i förkunnelsen av evangeliet, särskilt med avseende till medians nya tekniker.


Man påpekade att äktenskapets oupplöslighet beskrivs som ett straff mot människans bästa. I själva verket är sanningen om de äktenskapliga banden skrivna i personen, så det handlar inte om att motsätta personen med lagen, utan att förstå hur man kan hjälpa en person att inte förråda sanningen om sig själv.

Man talade här även om barnlösa familjer och om Ebolaviruset.


Slutligen sa man att kyrkan måste vara ett hoppfullt ljus, men inte en fyr som ger ljus på avstånd, utan som en fackla som följer med människan på hennes resa, steg för steg.


Det Påvliga Familjerådet har skänkt en kopia av en omfattande Enchiridion på familjen till alla synodsfäder.