Påven uppmanade sina broderjesuiter att "ro tillsammans" med honom i Petri båt

(29.09.2014) Påven Franciskus framförde en innerlig uppmaning till sina broderjesuiter över hela världen att "ro tillsammans" med honom, medan han ror "Petri båt" och att "be mycket" eftersom "natten och mörkrets makter alltid är nära". Han framförde sin uppmaning under en tacksägelseceremoni i Rom, den 27 september, för att fira 200årsminnet sedan återställandet av Jesu sällskap, som jesuitorden heter.

"Sällskapets båt har kastas omkring av vågorna och det finns inget skäl till att vara förvånad över detta. Även Petri båt kan kastas omkring idag. Natten och mörkrets makter är alltid nära. Det är tröttsamt att ro", sa han till jesuitordens ledare, inklusive Ordensgeneralen, Adolfo Nicolas, och hans råd, som var närvarande.

"Jesuiterna måste vara duktiga och tappra roddare, så ro!" sa han till dem, och citerade från bullan som restaurerade orden. "Ro då! Ro, var starka, när det kommer en motvind. Låt oss ro i kyrkans tjänst. Låt oss ro tillsammans! Men medan vi ror - alla ror, även påven i Petri båt - måste vi be mycket: Herre rädda oss! Herre rädda ditt folk. Herren kommer att rädda oss, även om vi är trossvaga och syndiga män. Vi hoppas på Herren! Vi hoppas alltid på Herren!"

De närvarande sa att det var total tystnad i kyrkan. Jesuiterna kom från alla kontinenter och från många länder där de undervisar, studerar eller arbetar, och de lyssnade på den första Jesuitpåven i kyrkans historia. "Låt oss minnas vår historia: Sällskapet gavs nåden att inte bara tro på Herren, men också att lida för honom" sa påven i sin predikan i kyrkan "Il Gesu," i centrala Rom där Helige Ignatius levde under en tid och där han ligger begravd.

Han mindes hur Pater Lorenzo Ricci, Ordensgeneralen "i dessa svåra tider av förföljelse" under slutet av 1700-talet, hade uppmuntrat sina jesuitbröder att inte ge efter för en anda av förtvivlan eller repressalier, eller leta efter enkla kompromisser. I stället hade han uppmanat jesuiterna att "urskilja Guds vilja", "för att inse att de var syndare och att sätta sin tillit endast i Jesus, som är deras hopp" och som "ger dem tröst" och att veta att "det är kärleken som kommer att döma historien, och detta hopp, även i mörker, är större än våra förväntningar."

Påven Franciskus erinrade om förtryckandet av jesuitorden i Portugal, i de spanska territorierna, Frankrike och andra platser under 1700talet och hur de sekulära krafterna lyckades få påven Clemens XIV att förtrycka orden. Den överlevde endast "under en luthersk kung" i Preussen och "under en ortodox monark" i Ryssland, påminde han.

Fyrtio år senare, den 7 augusti 1814, återställde Pius VII, en Benediktinpåve, vid sin återkomst till Rom från Frankrike där han hade bevittnat den franska revolutionen och Napoleons regeringstid, jesuitorden, för "att på ett adekvat sätt hjälpa den kristna världens andliga behov utan skillnad på folk eller nationer" (Sollecitudo omnium ecclesiarum - 1814) När jesuitorden förtryckes hade Jesu sällskap 23,000 medlemmar, men när den restaurerades hade den reducerats till endast 600.

Påven påminde om att när påven Pius VII återupprättade orden så bestod den av "modiga och ödmjuka" medlemmar fyllda av hopp, kärlek och apostolisk kreativitet, och blev genast "missionerande" och placerade sig till den apostoliska stolens disposition. Han sa att man började om igen med sitt arbete: "predika, undervisa, andlig vägledning, vetenskaplig forskning och sociala initiativ, missionerna och omsorg för de fattiga, lidande och marginaliserade."

Påven Franciskus hyllade sedan dagens jesuitorden, eftersom den "vänder sig med intelligens och engagemang till det tragiska problemet med flyktingar och fördrivna personer" och "utför en omdömesfull insats att integrera tjänstgöring i tron och främjandet av rättvisa."

Han påminde om "de profetiska orden" som han hade hört "med sina egna öron" från påven Paulus VI när han talade till Jesuitordens 32: a Generalkongregation (1974-1975): "Varhelst i kyrkan, även i de svåraste och mest extrema situationer, i korsningen av ideologier, i de sociala diken, där det har funnits och finns konfrontation mellan människans djupaste önskningar och evangeliets eviga budskap, där har ni funnits, och där finns jesuiter."

"Jag bekräftar idag vad han sa då" sa påven Franciskus. Han påminde om att år 1814, när ordern återställdes, var de "en liten flock", men efter att ha utstått sin korsvandring visste de hur man kan investera i den stora missionen att "föra evangeliets ljus till jordens ändar." "Det är så vi måste känna idag: på vandring, i mission".

Han avslutade sin predikan genom att påminna dem om att "Den Jesuitiska identiteten är en man som älskar Gud och älskar och tjänar sina bröder, som visar genom eget exempel, inte bara vad han tror, utan också vad han hoppas, och vem som är den Enda till vilken han har satt sin tillit."

Efter sin predikan, förnyade alla jesuiter, ledda av ordensgeneralen, sitt löfte om trohet till missionen och Petri efterföljare. Pater Nicolas överräckte därefter en urna med rökelse till påven som placerade den framför bilden av Madonna della Strada, sällskapets beskyddarinna. Sedan sjöng alla ”Te Deum”, som är kyrkans högtidliga tacksägelsehymn till Gud. Till sist tackade Pater Nicolás påven, som han kallade för "Broder Franciskus", för att han var med dem och firade denna milstolpe i ordens historia.