2014-09-26 11:27:12

"Fåfängan gör oss till såpbubblor" Påven Franciskus predikan i sankta Marta


(26.07.2014) Under sin predikan på torsdagsmorgonen i Sanka Martas kapell i Vatikanen varnade påven Franciskus återigen denna vecka för fåfänga. Han sa att fåfängan avlägsnar oss från sanningen och gör oss till såpbubblor.


Påven inspirerades av dagens första läsning ur Predikaren, och påpekade att även när de kristna handlar gott, måste de se upp för att undvika frestelsen att visa upp sig, att vilja "synas".


Frestelsen att vilja synas gäller inte bara de otroende, utan även för de troende kristna. Jesus förmanade de som skröt, påminde påven. Till de skriftlärda sa han att de inte skulle vandra gatorna med dyra kläder som prinsar, utan dra sig tillbaka och be till Herren i hemlighet. Detta gäller även när vi hjälper de fattiga: Basunera inte ut det utan gör det i hemlighet. Fadern ser det, och det är nog.


Men den fåfänge visar på hur han skriver ut checker till kyrkans arbete, medan han på andra håll bluffar kyrkan. Han lever för att visa upp sig, för att synas. Den fåfänge vill visa när den fastar – men nej , du ska fasta med glädje så att ingen märker det! Fåfängan är denna – att leva för att synas.


De kristna som lever så här uppträder som påfåglar, fortsatte påven. Det finns kristna som skryter med att de är släktingar till den prästen och den nunnan, ”min familj är en kristen familj, jag är släkt med den biskopen”.


Men, frågade påven vidare, hur är ditt liv med Herren? Hur ber du? Hur är ditt välgörenhetsarbete? Besöker du de sjuka? Sanningsenligt. Det är därför som Jesus säger att vi ska bygga vårt liv på klippan, på sanningen. Han varnade för de fåfänga som bygger sitt hus på sanden, men det huset faller, det kristna livet faller, för det kan inte motstå frestelser.


Så många kristna som lever för att visa upp sig. Deras liv är som en sopbubbla. En vacker såpbubbla, med många färger. Men den varar en sekund, och sen då? Även när vi ser vissa gravar, är de tecken på fåfänga. För sanningen är att vi ska tillbaka till den enkla jorden, sa påven och citerade Paulus VI. Vi kan bara räkna med jorden, det är vår slutgiltiga sanning. Ska jag göra något under tiden eller ska jag bara skryta? Ska jag göra gott? Ska jag söka Gud? Ber jag? Är jag konsekvent?


Fåfängan är en fantasifull lögnare, som bedrar sig själv. Den bedrar den fåfänge. För först låtsas han vara god, och såsmåningom tror han på det, och blir övertygad om det. Han tror på det den stackaren!


Påven sa att det var detta som hände med Herodes, i dagens evangelium. Han ifrågasatte sig om vem Jesus var. Men fåfängan gör en orolig och stressad. Som den som sminkar sig och är orolig för att det ska regna för då inner sminket av.


Fåfängan tar vår frid ifrån oss. Bara sanningen ger oss fred, sa påven och uppmanade ännu en gång till att bygga våra liv på den enda klippan, som är Jesus. Djävulen frestade även Jesus med fåfänga i öknen, och sa "Kom med mig, så ska vi ställa till ett skådespel, du kastar dig ner från templet och alla kommer tro på dig”.

Slutligen använde sig påven av de första ökenfädernas vishet för att beskriva fåfängans frestelse, mot vilken vi måste kämpa hela sitt liv, för förr eller senare kommer sanningen att nå oss. Ökenfäderna sa att det är med fåfängan som när du tar en lök, och börja skala av bladen, ett efter ett. Du skalar av oss fåfängan ett efter ett varje dag, för att vinna över den. I slutändan är du nöjd, jag lyckades skala av fåfänga, jag lyckades skala löken, men så märker du att lukten sitter i på fingrarna.


Låt oss be Herren om nåden att inte vara fåfänga, utan sanna, och verklighetstrogna.








All the contents on this site are copyrighted ©.