Kyrkan. Kyrkan är moder (I)

(03.09.2014) Lyssna: Under de tidigare katekeserna har vi ofta sagt att man inte blir kristen av sig själv, av egna krafter eller på egen hand, och att man inte blir kristen i ett laboratorium. Kristna föds och växer i tron i kyrkans stora kropp. I den bemärkelsen är kyrkan verkligen moder, vår moder kyrkan, en moder som ger oss liv i Kristus och låter oss leva tillsammans med alla våra syskon i den Heliga Andens gemenskap.

1. I sitt moderskap har kyrkan jungfru Maria som förebild, den bästa och högsta förebild man kan tänka sig. Det betonade redan de första kristna gemenskaperna, och det Andra Vatikankonciliet har formulerat det underbart (jfr Lumen gentium, 63-64). Marias moderskap är förvisso unikt och ägde rum när tiden var inne, när jungfrun födde Guds Son, som hon undfått genom den Heliga Anden. Och ändå är kyrkans moderskap en fortsättning av Marias, som ett slags förlängning i historien. Kyrkan befruktas av den Heliga Anden och fortsätter att föda nya barn i Kristus, genom att lyssna till Guds Ord och hörsamma hans kärleksplan. Kyrkan är moder. När Jesus föds ur Marias sköte är det förspelet för varje kristens födelse ur kyrkans sköte, för Kristus är den förstfödde bland många bröder (jfr Rom 8:29). Vår förste broder Jesus föddes av Maria, han är förebilden, och alla via andra har fötts i kyrkan. Då kan vi förstå att Maria och kyrkan förenas av en djup relation. När vi ser på kyrkan känner vi igen Marias sublima anletsdrag. Vi kristna är inte föräldralösa, vi har en mamma, vi har en moder, och detta är något stort.

2. Kyrkan är vår moder för den har fött oss i dopet. Varje gång vi döper ett barn blir det ett kyrkans barn, det träder in i kyrkan. Och från den dagen låter den oss växa med en moders omsorg och visar oss frälsningens väg med kraften hos Guds ord och skyddar oss från det onda.

Kyrkan har fått evangeliets dyrbara skatt av Jesus, inte för att behålla det för sig själv, utan för att ge det generöst till andra, som en mamma gör. I evangelisationens tjänst visar sig kyrkans moderlighet på ett särskilt sätt. Som en moder bemödar hon sig om att ge sina barn andlig näring som låter det kristna livet bära frukt. Därför är vi alla kallade att med öppet sinne och hjärta ta emot Guds ord, som kyrkan delar ut varje dag, för detta ord förmår förändra oss inifrån. Det är bara Guds ord som har denna förmåga att ändra oss inifrån, utifrån våra djupaste rötter. Och vem är det som ger oss Guds ord? Vår moder kyrkan. Hon ammar oss med detta ord när vi är barn, hon fostrar oss under hela vårt liv med detta ord, och detta är något stort. Det är just vår moder kyrkan som förändrar oss inifrån med Guds ord. Guds ord, som vår moder kyrkan ger oss, förändrar oss, och gör att vår mänsklighets hjärta inte bultar enligt köttets världslighet utan enligt Anden.

I sin moderliga omsorg bemödar sig kyrkan om att visa de troende vägen för att leva ett fruktbart liv i glädje och frid. Vi får ljus av evangeliet och bärs upp av nåden hos sakramenten, särskilt eukaristin, och kan så rikta våra val mot det goda, och vandra med mod och hopp genom mörka stunder och längs irrande stigar. Kyrkan leder och ledsagar oss med evangeliets kraft och sakramentens stöd längs frälsningens väg och ger oss förmågan att försvara oss mot det onda. Kyrkan har en moders mod, som vet att hon måste skydda sina barn mot faror som kommer av satans närvaro i världen och leda dem till mötet med Jesus. En moder försvarar alltid sina barn. Detta försvar består också i att uppmana till vaksamhet: att vaka mot bedrägeri och mot den ondes förförelse. För även om Gud har besegrat satan, kommer han alltid tillbaka med sina frestelser. Vi vet det, vi är alla frestade, vi har frestats och vi frestas. Satan kommer “som ett rytande lejon” (1 Pet 5:8), säger aposteln Petrus. Vi får inte vara naiva. Vi måste vaka och motstå frestelserna, fasta i tron. Motstå med vår moder kyrkans råd, motstå med vår moder kyrkans hjälp, som alltid ledsagar sina barn i svåra stunder som en god mamma.

3. Kära vänner, detta är kyrkan, detta är den kyrka vi alla älskar, detta är den kyrka jag älskar: en moder som ömmar om sina barns bästa och som är redo att ge sitt liv för dem. Men vi får nte glömma att kyrkan inte bara är prästerna, eller vi biskopar, nej, vi är alla kyrkan. Och vi är inte bara barn, utan också mödrar till andra kristna. Alla vi döpta, män och kvinnor, är tillsammans kyrkan. Ofta vittnar vi inte i vårt liv om detta kyrkans moderskap, om detta kyrkans moderliga mod. Ofta är vi fega. Låt oss anförtro oss åt Maria, för att hon, som är moder till vår förstfödde broder, Jesus, skall lära oss att ha samma moderliga ande gentemot våra syskon, och uppriktigt ta emot, förlåta, ge kraft och ingjuta förtröstan och hopp. Detta är vad en mamma gör.