"Två saker kan vi skryta med. Våra synder och den korsfäste Kristus" Påvens predikan i Sankta Martas kapell

(04.09.2014) Påven Franciskus predikade i Sankta Martas kapell på torsdagsmorgonen om hur mötet med Kristus i våra syndar, räddar oss. Om detta möte inte äger rum blir kyrkorna dekadenta och de kristna ljumma.

Påven utgick från Petrus och Paulus, som får oss att inse att en kristen kan skryta med två saker: sina synder och den korsfäste Kristus. Den förvandlande kraften i Guds Ord utgår ifrån att man är medveten om dessa två. Aposteln Paulus påminner, i sitt första brev till korintierna, de som tror sig vara kloka, att man ”måste först bli en dåre för att bli vis. Ty denna världens vishet är dårskap i Guds ögon.”

"Paulus säger att kraften i Guds Ord, den som förvandlar våra hjärtan, som förändrar världen, som ger oss hopp, som ger oss liv, finns inte i mänsklig visdom: den finns inte i vackra ord och samtal som sägs med mänsklig intelligens.

"Nej, det är dårskap, säger han. Kraften i Guds Ord är någon annanstans.” Till de som predikar Guds Ord sa påven: ”var dårar, dvs sätt inte er säkerhet till din visdom, världens visdom.”

Påven förklarade att aposteln Paulus skröt inte över sina studier trots att han hade studerat med den tidens viktigaste professorer. Det enda han kunde skryta med var två saker, han säger det själv:

”Jag har bara mina synder att skryta med. Gör detta oss upprörda? Och så vidare, ”det enda jag kan skryta med är Kristus och krucifixet”. Kraften i Guds Ord finns i mötet mellan mina synder och Kristi blod, som räddar mig.”

”När det inte finns något möte, finns inte den kraften i hjärtat. När vi glömmer det livsavgörande mötet i livet, blir vi världsliga, då vill vi prata om Gud i världsliga termer. Men det är onödigt: det ger inte liv.”

”I evangeliet om den mirakulösa fiskfångsten gör aposteln Petrus samma erfarenhet”, sa påven vidare. ”Han upplever mötet med Kristus genom att se sina egna synder – han ser Jesu kraft och sig själv. Han kastade sig inför Jesu fötter och sa: "Lämna mig, Herre, jag är en syndare.” (Luk 5:8)

I detta möte mellan Kristus och mina synder finns frälsningen:

"Den privilegierade platsen för mötet med Jesus Kristus är i mina synder. Om en kristen inte förmår sig se sig som en syndare som är räddad av Kristi blod, den korsfäste, är en kristen som kommit halvvägs, han är en ljummen kristen.


”När vi hittar fallfärdiga kyrkor och dekadenta församlingar eller ruttnande institutioner, kan vi vara säkra på att de kristna där antingen aldrig har mött Kristus i sina synder, eller så har de glömt bort det mötet. Styrkan i det kristna livet och kraften i Guds Ord finns i det ögonblicket som jag, en syndare, möter Jesus Kristus och det mötet välter omkull mitt liv, omvänder det i grunden… Där finns kraften som gör att du kan förkunna frälsningen för andra.”


Påven Franciskus avslutade sin predikan med att ställa en serie frågor: ”Är jag förmögen att säga till Herren ’jag är en syndare’, inte i teorin utan genom att bekänna den konkreta synden? Tror jag att han har räddat mig från döden, och gett mig ett nytt liv? Har jag tillit till Kristus?”

”Den kristne kan bara skryta med två saker: sina egna synder och den korsfäste Kristus.”