Statsekreterare Parolin firar hundraårsminnet av St. Pius X

(21.08.2014) Med anledning av hundraårsminnet av den helige påven Pius X:s död, ska Vatikanens statsekreterare kardinal Pietro Parolin, fira en utomhusmässa i parken vid sanktuariet i Cendrole i påvens födelsestad Riese i Treviso stift. Under hela året uppmärksammar stiftet sin påven med mässor, pilgrimsfärder och utställningar. Både Italien och Vatikanen ger ut frimärken till hundraårsminnet av bondsonen som blev påve i sekelskiftets omvälvande tid.


Kardinal Parolin säger i en intervju att det finns många likheter mellan påven Franciskus och St. Pius X, särskilt i deras val av en enkel livsstil, i deras sätt att tjäna och att de båda har agerat som präster och biskopar i sina stift, i nära kontakt med de troende.


”Det alla påvar har gemensamt är att de väcker en känsla i katolikernas hjärtan av gemenskap med påven. Det är precis vad Pius X gjorde. Under hela sitt liv behöll han samma linje, från präst till påve: blygsam med en stabil karaktär, en spontan skämtsamhet, välvillig; en djup trohet till kyrkan; förmågan att leda själarna i bikt, predikan och i andlig vägledning, en uppriktig gemenskap med församlingsmedlemmarnas enkla levnadsförhållanden, konkret och realistisk med sunt förnuft. Allt detta tog han med sig till Vatikanen som påve.”


”Romarna var glatt överraskade när han från början av sitt pontifikat samlade troende i Vatikanen för katekesundervisning.”


Det är denna sida som statssekreterare Parolin vill framhålla 100 år senare, Pius X:s pastorala sida, snarare än den politiska. Påven gav ut en ny katekes; han introducerade första kommunion vid en tidig ålder, i sin övertygelse att barnen var i behov av kommunion tidigare i livet; han främjade de troendes deltagande i katolskt föreningsliv, han värnade om prästernas bildning och han visade äkta uppmärksamhet för den pågående emigrationen, och de svaga och fattiga.


40 år efter hans död hade kyrkan förstått den roll som Pius X hade spelat i sekelskiftet. Det var Pius XII som saligförklarade Pius X 1951, och helgonförklarade honom tre år senare, 1954. Pius X:s motto ”Instaurare omnia i Christo” – återställa allt i Kristus – vittnar om vad han önskade med sitt pontifikat. Att bekräfta Gud plats i världen och främja en kristuscentrerad ordning i kyrkan och i samhället. Denna önskan att återställa ledde till en rad reformer i kurian i Rom, och sättet att styra kyrkan på.


Påven Pius X har gått till historien som påven som fördömde modernismen, konkret med encyklikan Pascendi Dominici Gregis, hans11:e encyklika av 17 under det 11 år långa pontifikatet. Där beskriver han det han ser som en total kulturrevolution som omfattade varje intellektuell aspekt. I begreppet modernismen sammanfattar han "summan av alla heresier", och med 65 punkter beskriver han modernistiska, positivistiska och relativistiska förhållningssätt till kyrkans natur.


Samtidigt som man beskriver honom som en konservativ påve, är han samtidigt på många sätt en modern påven, i tidens utmaning att styra en kyrka i en värld som alltmer ifrågasätter kyrkans auktoritet.