"Martyrerna lär oss att inte kompromissa med tron och späda ut evangeliets radikala krav" Påven saligförklarar 124 martyrer

(16.08.2014) En av de stora händelserna under påven Franciskus besök i Korea var lördagens saligförklaring av Paul Yun Ji-Chung och 123 martyrer. Det är den tredje gången som den katolska kyrkan saligförklarar koreanska martyrer. 1925 saligförklarade påven Pius XI 79 koreaner som led martyrdöden under förföljelsen 1839-1846, år 1968 saligförklarade påven Paulus VI 24 martyrer under förföljelsen 1866. Dessa helgonförklarades alla av påven Johannes Paulus II då han besökte Korea år 1984. De martyrer som påven Franciskus idag saligförklarade tillhör den första generationen martyrer i landet. Kyrkan i Korea grundades av lekmän och martyrer, utan missionärer utifrån.


Det var en grupp lekmän som kom över katolska böcker och började studera dessa. Det var de som sprid evangeliet i Korea under närmare 60 år innan missionärer från Frankrike anlände 1836, och det var de som offrade sina liv för sin tro på Kristus.


”En kyrka grundad av lekmän” – så beskrev påven Gregorius XVI kyrkan i Korea år 1831. Påven Paulus VI beskrev Korea som ”landet som döptes av martyrernas blod”.


800 000 personer deltog under dagens saligförklaring, som ägde rum vid Gwangwamum porten i centrala Seoul, en symbolisk plats som förenar kejsarens palats med statshuset, och som rymmer en halv miljon personer. Därför var även gator och torg omkring fulla av troende som efter att ha väntat i timmar på påven inte kom närmare honom än på de stora bildskärmarna som var utplacerad för att följa ceremonin.


När påven anlände i sin påvemobil var den högtidliga och fridfulla stämningen slående, trots glädjen, när påven lyssnade till Msgr. Francis Xavier Ahn Myong-oks trefaldiga vädjan om påvens saligförklaring som inleder liturgin.


"Kristus har med sin död och uppståndelse förenat oss med sig själv”, inledde påven Franciskus sin predikan. ”Detta gör oss delaktiga i hans eviga liv. Kristi seger är vår seger.”


Påven talade om hur martyrernas vittnesbörd om kraften i Guds kärlek fortsätter att bära frukt i kyrkan – med deras offer växer kyrkan”, sa han och påminde de samlade om att ”begrunda, förvalta skatten och vårda arvet som deras förfäder har lämnat de sedan kyrkans födelse i Korea.”


”I detta arv ingår skönheten i lekmännens kallelse” sa påven. ”Guds försyn lät inte tron nå Korea genom missionärer, utan genom det koreanska folket egna hjärtans sökande efter sanningen. Längtan att veta mer om Jesus.”


Påven sa att denna historia lär oss betydelsen och värdet av lekmännens roll, särskilt de kristna familjernas, i evangeliseringen.


Påven beskrev hur de första troende i landet bara några år efter det att trons frö såtts i deras hjärtan, hade varit tvungna att välja mellan världen och att följa Kristus. Förföljelsen drev de att lämna hem och ägodelar, och välja Kristus som sin enda skatt.


”Vi upplever ofta att vår tro sätts på prov av världen, och på många sätt är vi ombedda att kompromissa med tron, för att späda ut evangeliets radikala krav och överensstämma mer med tidsandan. Men martyrerna påminner oss om att sätta Kristus framför allt och se allt annat här i världen i förhållande till honom och hans eviga rike. Martyrerna provocerar oss att fråga oss om vi är villiga att dö för något.”


”Om vi följer martyrernas tro på Herrens ord, kommer vi förstå den sublima frihet och glädje de gick döden till mötes med. Och eftersom många av dagens martyrer inte har namn, omfamnar vi i dagens firande de otaliga anonyma martyrer i det här landet och i resten av världen, särskilt under det senaste århundradet, som har gett sina liv för Kristus, eller lidit under grov förföljelse.”


”Må arvet av saliga Paul Yun Ji-chung och hans följeslagare, och deras starka jakt på sanningen, inspirera alla män och kvinnor av god vilja att arbeta i försvaret av de autentiska mänskliga värdena i det här landet och i hela världen.”


Trots den stora folkskaran som deltog under saligförklaringsmässa, möttes påven inte av klagomål på trafikstörningar av den allmänna icke-troende befolkningen. En koreansk tonåring berättade för en av Vatikanradions reportrar att ”'papa' Franciskus gör alla glada” – men som så ofta händer på påvens resor är att man sätter accenten på det sista a:et och man kallar påven för pappa Franciskus istället för påven Franciskus. Så vad den unge koreanske pojken sa var att ”Pappa Franciskus, gör allting vackert. Han gör alla glada. Han får mig att känna att jag vill vara en bättre person”.


….. Är det inte det det är att vara pappa, och påve!