Leo XIII - påven som publicerade gåtor i hemlighet

(24.07.2014) Under pseudonymen "X" skrev Påven Leo XIII anonyma poetiska pussel på latin för en romersk tidskrift under det förra sekelskiftet. Påven skapade långa gåtor, så kallade "charader", på latin, där läsarna fick gissa ett rebus-liknande svar genom två eller flera ord som tillsammans bildade stavelserna till ett nytt ord. Åtta av hans pussel publicerades anonymt i "Vox Urbis" en Romersk tidning som trycktes på latin mellan åren 1898-1913, enligt en artikel i Vatikanens dagstidning, L'Osservatore Romano.

”Låt oss försöka föreställa oss” skriver Osservatore Romano, ”en tidning eller tidskrift som publicerar korsord eller sudoku skapade av påven Franciskus”. Detta är vad som skedde i slutet av artonhundratalet, då en Romersk tidning "Vox Urbis", på den sista sidan publicerade dessa ”charader” komponerade av den dåvarande påven. Detta skriver Paola Volpe, Simona Vendemiati och Stefano Gelsomini om i en ny bok ”Aenigmata: Le sciarade di Papa Leone XIII” som publicerar och presenterar tjugosex ”charader” av påven. Boken redigerades tillsammans med deras elever, från skolan som är uppkallad efter påven Leo XIII i hans hemstad Carpineto Romano, sydost om Rom.

Korsord fanns ännu inte, och ”charaderna” var under dessa år några av de mer fashionabla spelen. De äldsta bevisen på detta ordspel som består av en skriven text som låter dig kombinera två eller flera ord för att bilda en annan (Till exempel "Lacrima" ("en tår") som bildades genom ledtrådar på andra ställen i det poetiska pusslet som "lac" ("mjölk") och "rima" ("läcka" eller "spricka"). Traditionen går tillbaka till Plutarchos, som berättar om hur Alexander den Store under belägringen av Tyros hade drömt om att han jagade och fångade en satyr; Aristander tolkade ordet Saturos från Alexander den Stores dröm som Turos eller "Tyros är ditt". Flera hundra år senare, i början av artonhundratalet, blev ”charader” mycket framgångsrika, i synnerhet i Frankrike och England, som ett tidsfördriv i salongerna.

Det var i denna tradition som påven Leo XIII - Gioacchino Pecci - som dog den 20 juli för etthundraelva år sedan, skrev sina poetiska pussel. "Åtta av dessa dikter” skriver borgmästaren i Carpineto Romano, Matteo Battistini, i förordet till boken, ”publicerades anonymt eller under pseudonymen "x" till "Vox Urbis", som påven stödde ekonomiskt. Berättelsen om hur man fick man reda på författarens identitet är intressant." Under slutet av artonhundratalet var det Romkorrespondenten för tidningen "Le Figaro", Felix Ziegler, som hade ett scoop och som var den första att skriva om ”charadernas” författare den 9 januari, 1899: bakom pseudonymen ”X” gömmer sig påvens penna. Tack vare tidningens kända medarbetare användes ”Vox Urbis” i många amerikanska skolor för att sprida det latinska språket bland studenterna.

Påven älskade pussel lika mycket som fåglar, i hans fall kan vi tala om äkta fågelskådning: han hade satt upp fällor och nät i Vatikanens trädgårdar, men sparvar och koltrastar släptes omedelbart ut i naturen efter de hade fångats. Leo XIII var den sista av påvarna som var en medlem av Arkadiernas akademi - som grundades i Rom 1690, året efter Drottning Kristinas död till hennes ära - med namnet Neandro Ecateo; hans talang för att skriva verser på latin erkändes också av kända poeter som Giovanni Pascoli och Giosuè Carducci, som vann Nobelpriset 1906.