Påven Franciskus firade 28 september en dag tillägnad de äldre samt mor- och farföräldrar

(22.09.2014) Det påvliga familjerådet anordnade en dag tillägnad de äldre. Påven Franciskus träffade dem som ett tecken på den viktiga roll som de spelar i ett samhälle där vi blir allt äldre.

"Dagen bygger på antagandet att ålderdomen inte är ett skeppsbrott utan en kallelse" skriver ärkebiskop Vincenzo Paglia, ordförande i det Påvliga familjerådet, i ett uttalande på rådets hemsida som presenterade initiativet.

Dagen för de äldre ägde rum den 28 september på Petersplatsen under temat "Välsignelsen av ett långt liv". Piazzan öppnades kl 7:30 men det officiella firandet började klockan 9:00. Dagens höjdpunkt var mässan kl 10:30 ledd av påven Franciskus.

Ärkebiskop Paglia skriver om den stora rikedom som de äldre erbjuder samhället och att ålderdomen är en kallelse vars innebörd ännu inte har utforskats i sin helhet.

"Tack vare Gud har livsåren ökat - samhället tillåter detta - men, å andra sidan, har ännu inte en tillräcklig genomgripande reflektion kring denna fråga utvecklats" skriver han. "Den finns inte, varken i politiken eller ekonomin, och inte heller i kulturen."

Ärkebiskopen sa att han hoppades att händelsen skulle uppmärksamma denna period av livet och de äldres mänsklighet. "Det bör understrykas att de äldre inte bara är föremål för uppmärksamhet eller omsorg, utan att de själva också har ett nytt perspektiv på livet."

"Det är själva poängen" noterar han. "Därför måste deras höga ålder omprövas, och deras engagemang för världen och för kyrkan måste omprövas." Även kyrkan har ett ansvar att ompröva de äldres roll, utöver de traditionella uppgifterna att överföra tron och hjälpa föräldrarna. Till exempel, skriver ärkebiskop Paglia, kan de äldre spela en viktig roll inom områden som "bön - de har mer tid till förfogande - och överförandet av evangeliet, i likhet med Anna profetissan."

Slutligen förklarar ärkebiskop Paglia att det också finns "civila aspekter" av stigande ålder, som innebär "en särskild omsorg så att man inte ser på försvagningen av livet som en sista tragedi utan snarare som en vittnesbörd om hopp om ett liv efter detta."