Påven om kallelser: Kristna behöver sina mödrar, Kyrkan och Maria

(29.06.2014) På lördagskvällen, vid Lourdes-grottan i Vatikanens trädgårdar, mötte påven Franciskus en grupp ungdomar från Roms stift som arbetar med att urskilja sina kallelser. Mötet med påven inför Petri och Pauli högtid är en tradition som inleddes av påven Benedictus XVI och som påven Franciskus har fortsatt.

När han hälsade på ungdomarna bad han först om ursäkt för att han var försenad, ”punktlighet är viktigt” sa han. Han fortsatte sedan med att hålla ett improviserat tal om vikten av Jungfru Maria i våra liv. "Jag tackar er för detta besök, detta besök till Madonnan, som är så viktig i våra liv. Och hon följer med oss i det slutgiltiga valet, kallelsen, eftersom hon följde hennes Son i hans kallelse, som var så hårt, så fylld av sorg. Hon följer oss alltid."

Påven Franciskus sa att han känner sig ledsen när han hör kristna som säger att de inte söker Maria eller ber till Maria. Han påminde om en konversation som han hade haft med två unga kateketer på sjuttiotalet, ett par med små barn, som talade vackert om Jesus:

"Vid ett tillfälle sa jag, ’Och hängivenhet till Madonnan?’ ’Men vi har passerat det stadiet. Vi känner Jesus Kristus så bra, att vi inte har något behov av Madonnan.’ Och vad som slog mitt hjärta och mitt sinne var ’Oj ... stackars föräldralösa barn!’... Eftersom en kristen utan Madonnan är föräldralös. Och en kristen utan kyrkan är föräldralös. En kristen behöver dessa två kvinnor, dessa två kvinnor som är mödrar, två kvinnor som är oskulder: Kyrkan och Madonnan. Och för att ha ett "prov" på en god kristen kallelse, måste man fråga sig själv: "Hur är mitt förhållande till dessa två mödrar?" Med moder kyrkan och med moder Maria. Detta är inte en fråga om ’fromhet’, nej, det är ren teologi. Detta är teologi. Hur är min relation till kyrkan, med min moder kyrka, med den Heliga modern, den hierarkiska kyrkan? Och hur är min relation med Madonnan, som är min mamma, min moder?"

Påven sa till ungdomarna att Herren har en kallelse ”för var och en av oss", en plats där han vill att vi ska leva våra liv. "Men” fortsatte påven, "vi måste söka den, finna den; och sedan, fortsätta i den, alltid gå framåt."

Påven avslutade sitt inlägg med att fråga ungdomarna att tänka på den definitiva karaktären av en kallelse. Detta är viktigt för oss, sa han, "eftersom vi lever i en ’provisorisk’ kultur, en kultur som inte vågar ta definitiva val.” Påven Franciskus berättade en historia, som en biskop hade sagt till honom, om en ung man som ville bli präst - men bara i tio år! "Vi har en rädsla för det definitiva," sa påven. ”Men att välja en kallelse - oavsett om det är äktenskap, ordensliv, prästerskapet - bör väljas med tanke på det slutgiltiga. Detta står i motsats till den ’provisoriska kultur som vi upplever varje dag - en kultur som vi måste leva i, men som vi också måste övervinna.”

Slutligen ledde påven Franciskus ungdomarna i en "Salve Regina" till Jungfru Maria, innan han lämnade dem med en välsignelse och en begäran om att de ber för honom.