(19.06.2014)ISarajevo håller nätverket Oasis sin kongress på temat: ”Att frestas till
våld. Religioner mellan krig och försoning”. De har inte kommit fram till några radikala
slutsatser än, men det som kardinal George Alencherry, syrisk-malabarisk ärkebiskop
av Ernakulam har sett från sin erfarenhet i Indien - där den hinduiska fundamentalismen
hotar muslimer och kristna - är dialog är den enda vägen. Att katoliker genom att
följa det Andra Vatikankonciliets läror måste vara de första att öppna dialogen, bygga
ett koncept och en plattform för den.
Ett exempel på detta var kardinal Vinko
Puljics berättelse, som under belägringen av Sarajevo mellan 1992 och 1995 trots risk
för bomber fortsatte att träffa ledarna för religionerna islam, judendomen och kristna
ortodoxa. Han hjälpte alla behövande med mat och vatten oavsett religiös härkomst.
Han sa att krigets hat särskilt utnyttjades av media.
Biskop av Sokoto i Nigeria
Msgr. Matthew Kukah berättade att fundamentalistiska Boko Haram beskrivs vara i strid
med en kristen regering i Lagos, men man döljer politikens ansvar och dess oförmåga
att garantera säkerheten i landet. Han berättar att samhällsledarna i norra Nigeria
där folket är muslimskt, skor sig själva och hjälper inte befolkningen.
Egyptiska
präster berättar om ett ytterligare misstag av medierna när de beskriver Egyptens
tidigare president Muhamed Morsi som demokratisk och president al-Sisi som diktatorisk,
medan folkets, kristna och muslimer, säkerhet och rättigheter nådde sin lägsta nivå
under Morsi.
För att bryta den stereotypa bilden av islam och blodtörstiga
fanatiker tjänade professor Ramin Jahanbegloos rapport. Han är shiit från Iran och
lärare vid York University i Kanada och han belyste en tradition av icke-våldsamma
muslimska mästare och också medarbetare till Mahatma Gandhi. Enligt Jahanbegloo var
deras undervisning i högsta grad levande och närvarande i den gröna vågen, som under
2012 kritiserade fusk i valet av Mahmoud Ahmadinejad som president. De vapenlösa kritikerna
mördades och fängslandes, men rörelsen finns hemligt kvar.
Fakumet är att många
våldsaktioner berättigas genom religiös tillhörighet och påvarna Johannes Paulus II,
Benedictus XVI och Franciskus har förkastat våld i Guds namn. Fler och fler muslimska
röster höjs mot våldet mot kristna där de fördömer sina våldsamma trosfränder.