"Utan den Helige Anden evangeliserar inte kyrkan" Påvens Pingstmässa och regina Coeli

(10.06.2014) När påven Franciskus bad årets sista Regina Coeli bön på Petersplatsen på Pingstdagen, efterlyste han "en kyrka som förvånar och stör". I sin reflektion denna morgon påminde han de samlade troende om att när vi "firar utgjutandet av den Helige Anden över apostlarna", ska vi tänka på att "när Guds Ande kommer, förvandlas allt och blir pånyttfött".


"Pingst markerar kyrkans födelse och början på dess offentliga uppdrag. Två saker slår oss genast”, sa påven. ”Kyrkan förvånar och stör”:


”Faktum är att efter Jesu död förväntade sig ingen något mer av lärjungarna. De var en obetydlig grupp, som Mästarens besegrade, föräldralösa barn. Men då sker en oväntad händelse .... "


"Lärjungarna blir beklädda med kraft från höjden och börjar tala med mod – några få minuter innan var de alla ynkryggar, men nu talar med uppriktighet och mod, med den Helige Andens frihet."


Påven konstaterade att "några i Jerusalem hade föredragit att Jesu lärjungar, som förlamats av rädsla, hade stannat i sitt hus för att inte skapa förvirring. Men Herren ledde dem till världen”:


"Kyrkan i Pingst är en kyrka som inte ger efter för att vara ett okänt eller dekorativt inslag. Nej, den ger inte efter för det. Den vill inte vara ett prydnadsföremål. Det är en kyrka som inte tvekar om att gå ut, träffa folk, att förkunna det budskap som den har anförtrotts, även om det är ett obekvämt störande budskapet som oroar samvetena. Även om det är ett budskap som för med sig uppoffring och ibland även martyrdöden.”


”Kyrkan "är född universell – med en tydlig identitet, men öppen, en kyrka som omfamnar världen, men som inte håller den fången, utan lämnar den fri. Den omfamnar världen som det här torget omfamnar er”, sa påven och pekade på Petersplatsens pelararmar. ”Två armar som är öppna för att ta emot, men som inte stänger inne.”


Tidigare på förmiddagen firade påven Franciskus Pingstmässan i Peterskyrkan. I sin predikan underströk påven Franciskus då hur Kristus fortsätter att sända den Helige Anden till sin kyrka - "utan honom finns det inget uppdrag." Påven beskrev den Helige Andens arbete som ”Han som lär oss vägen", "som påminner oss om Jesu ord" och som "får oss att tala till Gud i bön" och till "människorna i broderlig dialog, och i profetior".


"I huvudsak påminner den Helige Anden oss om kärleksbudet, och uppmanar oss att leva det. En kristen utan minne är inte en sann kristen, det är en kristen som kommit halvvägs, slav under stundens ögonblick, utan förmåga att värdesätta sin historia, okunnig om hur man tyder den och lever den i ljuset av frälsningshistorien. Men med hjälp av den Helige Anden, kan vi tolka de inre ingivelserna och händelserna i livet i ljuset av Jesu ord. Den Helige Anden återupplivar i oss alla det kristna minnet."


Påven påminde sedan om Jungfru Maria, som begrundade allt i sitt hjärta från början. ”Hon hjälper oss på minnets väg. Men den Helige Anden har även en annan egenskap. Han får oss att tala om Gud med andra människor”:


”Det finns ingen plats för stumma kristna själar. Den Helige Anden gör det möjligt för oss att tala med Gud i bön och kalla honom Abba, Fader. Den Helige Andens lär oss föra en broder dialog och se våra bröder och dess oro och förhoppningar."


"Den Helige Anden gör oss till ödmjuka och lyhörda kanaler för Guds Ord. Profetian framförs med uppriktighet, för att öppet visa på motsättningarna och orättvisorna, men alltid konstruktivt och icke aggressivt. Genomsyrade med en anda av kärlek, kan vi vara tecken och redskap för Gud som älskar, tjänar och ger liv."


Avslutningsvis sa påven att kyrkan föddes på väg. På väg ut för att sprida de goda nyheterna till alla. Jesus hade sagt till lärjungarna att de inte skulle lämna Jerusalem innan de hade tagit emot den Helige Anden. ”Utan honom finns det ingen mission, ingen evangelisation.”


Moderskyrkan ger sig iväg för att tjäna. Påven påminde även om den "andra modern, vår Moder, som brådskade iväg för att tjäna. Moderskyrkan och Guds Moder Maria, båda oskulder, båda mödrar, båda kvinnor.