"Du kan inte vara kristen utan att vittna!" Påven om martyrskap och vittnesbörd under sin morgonpredikan

(07.05.2014) På tisdagen fokuserade påven Franciskus på martyrskapet under sin morgonmässa i Sankta Marta. I Apostlagärningarna läser vi om hur den helige Stefan led martyrdöden, och påven underströk hur kyrkan inte är ett religionsuniversitet, utan människor som följer Jesus. Kyrkan är en livgivande moder.


"Stefans martyrdöd är en avgjutning av Jesu martyrskap”, sa påven om vandringen som ledde till kyrkans första martyr. Även för honom handlade det om auktoritet som ville göra sig av med honom, om falska vittnen och en hastig dom. Stefan varnar dem för att de motsätter sig den helige Anden, precis som Jesus, men "dessa människor - sa påven – ”hade inte frid i sina hjärtan. Det var därför som de blev rasande när de hörde Stefans ord. Detta hat sådde djävulen i deras hjärtan – det var djävulens hat mot Kristus”.


”Djävulens hat mot Kristus upprepar sig med Stefan. Man ser tydligt kampen mellan Gud och djävulen i hans martyrskap. Jesus hade sagt till de sina att de skulle glädjas av att vara förföljda för hans namns skull. Att vara förföljd, att vara martyr, att ge sitt liv för Jesus är en av saligprisningarna.”


"Det är därför som djävulen inte står ut med att se kyrkans helighet, eller en helig person, utan att göra någonting. Men Stefan dör som Jesus, förlåtande."


Påven påminde om att det grekiska ordet martyr även betyder vittne: ”Den kristna vägen är i fotspåren av detta vittne, dessa Jesu fotspår, för att vittna om honom. Många gånger slutar denna vittnesbörd med att man ger sitt liv. Du kan inte vara kristen utan att vara ett vittne som ger vittnesbörd. Vi är inte en "religion" uppbyggd på idéer, på ren teologi, på vackra saker och budord. Nej , vi är ett folk som följer Jesus Kristus och vittnar om honom. En vittnesbörd som ibland leder till att man ger sitt liv.”


Vi läser i Apostlagärningarna att efter det att Stefan dödats utbröt det en allvarlig förföljelsen av församlingen i Jerusalem. "Djävulen fick förföljarna att kände sig starka”, konstaterade påven, "och de kristna skingrades i Judeen och Samarien. Förföljelsen ledde till att de troende skingrades och så spred sin vittnesbörd om Kristus längre bort. Så började kyrkans mission. Många omvände sig när de lyssnade. En av kyrkofäderna förklarar detta med att säga: Martyrernas blod är kristna frön."


Med sin vittnesbörd predikar martyrerna tron: ”Vittnesbörden, både i vardagen och i svåra stunder, i förföljelse och i död, är alltid givande. Kyrkan är en livgivande moder när hon ger sin vittnesbörd om Jesus Kristus. Men om kyrkan sluter sig i sig själv och tror att hon förvaltar bra idéer, med många vackra tempel, fina museer, men inte vittnar, då är kyrkan steril. Samma sak gäller den kristne. Den kristne som inte ger vittnesbörd, förblir steril, utan att ge det liv han har fått från Jesus Kristus."


Påven sa att den helige Stefan var fylld med Helig Ande: ”Stefan sa att man inte kan vittna utan den Helige Andens närvaro i oss. I svåra tider, när vi måste välja rätt väg, och då vi måste säga nej till en massa saker som kanske försöker förföra oss, måste vi be till den Helige Anden att han gör oss starka, för att vandra vittnets väg:


Påven avslutade med att lämna två ikoner: Stefan som dör och de kristna som flyr under den våldsamma förföljelsen: ”Låt oss fråga oss ’Hur vittnar jag?’ Är jag Kristi vittne eller är jag bara en medlem i en sekt? Är jag fruktsam eftersom jag vittnar, eller är steril, för att jag inte låter den Helige Anden leda mig framåt i min kristna kallelse?’.”