Påven Franciskus firar tacksägelsemässa i polackernas kyrka

(06.05.2014) På söndagförmiddagen begav sig påven Franciskus till polackernas kyrka i Rom, uppkallad efter den helige Stanislaus, för att tillsammans med Roms polska församling fira en tacksägelsemässa en vecka efter helgonförklaringen av Johannes Paulus II. Den 4 maj var även mellan två viktiga högtider för den katolska kyrkan i Polen; den 3 maj då landet firar sitt skyddshelgon Maria Polens drottning, och den 8 maj då den helige Stanislaus högtid infaller.


Kyrkan som ligger strax intill Piazza Venezia i centrala Rom, har sedan slutet av 1500-talet varit de polska pilgrimernas mötesplats i den Eviga Staden, ända sedan påven Gregorius XIII gav kyrkan till Polen. Karol Wojtyla besökte kyrkan ofta och som påve gjorde han tre besök 1979, 1992 och år 2000.


Kyrkan är inte bara ett centrum för pastoral själavård, men agerar även som kulturcentrum, och spelade en viktig roll i det politiska och civila livets svåra stunder för Polen - under de ryska, preussiska och österrikiska ockupationerna och under den kommunistiska regimen. Det var under denna senaste period som det blev ett pastoralt centrum för polska invandrare i Italien. Varje söndag firas det 8 mässor i kyrkan, och det finnas alltid en präst som hör bikt. Förutom sakramentsundervisning och förberedelse för äktenskapet, har församlingen språkkurser och vuxenkatekes. Varje dag distribuerar kyrkan varm mat till hemlösa och arbetslösa, och hjälper dem logistiskt och ekonomiskt, om de vill återvända hem.


Förutom församlingsmedlemmarna var det en stor skara hemlösa som tog emot påven Franciskus på söndagsmorgonen. Påven jämförde Johannes Paulus II med aposteln Petrus, ”förankrad i klippan, som är Kristus”.


”Han besökte den här kyrkan mer än 80 gånger under sitt liv. I tider av sorg och nedstämdhet, när allt tycktes förlorat, förlorade han aldrig hoppet, eftersom hans tro och hans hopp var rotade i Gud (jfr 1 Pt 1:21). På så vis var han en klippa för denna församling.”


”Ni polska bröder och systrar, är en del av ett prövat folk. Det polska folket vet att för att nå härligheten måste man gå igenom lidandet och korset. Johannes Paulus II, som en värdig son till sitt fädernesland, följde denna väg. Han följde den på ett föredömligt sätt.”


Påven Franciskus påminde om sin föregångares ord: ’Vi är på vandrare, men vi irrar inte omkring. Vi är pilgrimer, inte kringfarare.’ På vägen till Emmaus irrade lärjungarna, men inte på vägen tillbaka. På vägen hem var de den Uppståndnes vittnen. Vi kan också bli "den uppståndnes vandrare” – även vi kan gå bredvid de bröder och systrar som är ledsna och förtvivlade, värma deras hjärtan med evangeliet, och bryta brödet med dem i broderskap.”