Sjukskötaren som räddade Karol Wojtyla efter beskjutningen: ”Även i lidandet leddes han av Herren”

(24.04.2014)Den 13 maj 1981 blev Johannes Paulus II skjuten med två pistolskott klockan 17.17 på Petersplatsen av Mehmet Ali Agca. Påven kollapsade i jeepen som han åkte med. Alla var rädda och kunde inte tro att det var sant och en jourhavande läkare kom med en gång från Vatikanen. Kirurgen Enrico Fedele och sjukskötaren Leonardo Porzia från Vatikanen tog sedan vid och den senare formligen omfamnade påven för att lägga honom på båren. Porzia var sedan kvar hos påven under hela tiden tiden på Roms sjukhus Gemelli. Han berättar för Vatikanradion att påven fick vänta på den mer utrustade ambulansen en liten stund för att den blev fast utanför folkhavet på Petersplatsen. Väl i ambulansen fortsatte vården av den skadade påven som var vid medvetande, men som inte talade utan bad. Påven hade då ingen eskort för att de åkte ut genom Sankt Annaporten och polisen väntade vid Klockarkaden så de missade varandra. På väg till sjukhuset slutade ambulanssirenen ljuda och de blev rädda just eftersom de inte hade någon eskort men de tog sig framåt med tutan till sjukhuset.

Sjukskötaren Leonardo Portia berättar vidare att när han skulle sätta in dropp och sätta in nålen åkte föraren upp på en trottoarkant och allt hoppade till så att han stack sig själv i fingret. Väl på sjukhuset fick han olika bud och tog påven genom korridorer och hissar hundratals meter. Han berättar att påven skruvade på sig och led och att han var välidgt rädd för att påven skulle dö.

Efter operationen när Portia vårdade påven sa påven tre, fyra gånger att: ”Jag känner dig!” men han ville inte säga att det var han som hade varit med och vårdat honom från början utan svarade bara ”Ja, Ers Helighet”.

Vi undrar hur det var att vårda en påve och Portia berättar att han först inte tänkte på att det var påven, utan gjorde sitt arbete som med vilken patient som helst, men visst tänkte han på att han hade påven i sina händer. Det går en historia om att just när han gav påven dropp åkte ambulansen förbi ett institut med polska nunnor. Han själv svarar att han sedan aldrig har gått ditt för att träffa nunnorna.

Senare, samma år som attentatet skedde, bjöds Portia och kirurgen till påven tillsammans med sina familjer. Han lyckades inte att säga något till påven då men påven gav honom en utmärkelse tillägnad den helige Sylvester. Han berättar att hans intryck av påven var att han dels led och dels var en man som utstrålade nåd. På frågan hur det känns att ha hållit ett helgon i sina armar svarade sjukskötaren att han är stolt över det han har gjort och att han lyckades utföra sin plikt och allt som var nödvändigt.