Se upp för att vara existentiella turister - vandra med Guds löften som riktning! Påvens morgonpredikan

(01.04.2014) I sin predikan på måndagsmorgonen varnade påven Franciskus för att irra omkring i livet, och även i anden. Att gå i riktning mot målet innebär för en kristen att följa Guds löften, som aldrig sviker.


”Det finns kristna som litar på Guds löften och som följer de under livet. Sedan finns det andra vars trosliv är stillastående och andra som är övertygade om att de går framåt, men som egentligen håller på med en slags existentiell turism”, sa påven och beskrev hur han skiljer på tre typer av troende, som alla vet att det kristna livet är en resa, men som skiljer sig i hur de reser.


”Innan Gud ber om något, lovar han alltid något”, påminde påven med hänvisning till Jesaja i dagens första läsning. "Hans löfte är ett nytt liv och ett liv i glädje. Här ligger hoppets huvudsakliga grund – att lita på Guds löften, veta att han aldrig sviker.” Detta är kärnan i det kristna livet, vandringen mot löftet. Men det finns kristna som frestas att stanna upp:


"Många kristna står still”, sa påven. ”Mångas hopp är svagt. Visst tror de på himlen och på att allting blir bra. Men de söker det inte! De följer buden men de står stilla. De som står still är ett problem. Sen finns det de som tog vi fel väg. Problemet är inte att välja fel väg, problemet är att inte gå tillbaka när man inser att man gått fel."


Men påven fortsätter och säger att de farligaste är de som "bedrar sig själva: de som vandrar utan att komma någon vart”:


"Det är de irrande kristna: de går runt och runt som om livet vore en existentiell turism, planlöst, utan att ta löftena på allvar. De snurrar runt och bedrar sig själva, när de säger: ’jag vandrar’. Nej , du vandrar inte, du irrar. Herren ber oss om att inte stå stilla, att inte gå fel väg och att inte irra omkring. Han ber oss att vandra med löftena som riktning. Med tron på Guds löften. Vårt syndiga tillstånd får oss att gå fel, men Herren ger oss alltid nåden att komma tillbaka.”


Som ofta uppmanar påven till att använda fastetiden till rannsakan, idag till att fråga oss om vi är på väg eller om vi står still – omvänd er! Eller om vi har gått fel – gå till bikt och gå rätt igen. Eller om vi är existentiella turister, som irrar hit och dit, runt, runt, utan att gå framåt. Vi ber om Herrens nåd att hitta vägen, återuppta vandringen, mot hans löften.”