”Ödmjukheten är nödvändig för frälsning” Påvens morgonpredikan

(25.03.2014) På måndagsmorgonen firade påven Franciskus den heliga mässan i sankta Martas kapell i Vatikanen och i sin predikan sa han att det inte är säkerheten i att hålla buden som räddar oss, utan säkerheten om vår behov av att Gud botar oss.

”Ingen profet accepteras i sitt eget hemland”. Påvens predikan börjar med dessa Jesu ord som riktar sig till sina landsmän, folket i Nasaret, där han inte kunde göra underverk, eftersom "de inte har tro”.

Jesus påminner om två bibliska händelser: miraklet då syriern Naaman botas från spetälska, vid profeten Elias tid, och Elias möte med änkan i Sarefat i Sidon, som räddades från svält. "De spetälska och änkorna var på den tiden marginaliserade”, sa påven, "ändå är det dessa två som profeten räddar. Men Nazareths invånare, accepterar inte Jesus, eftersom de var så säkra på sin tro, så trygga i sitt sätt att leva buden, att de inte ansåg sig behöva en annan frälsning.

”Detta är dramat i att hålla buden utan tro”, sa påven. ”Man säger ’Jag räddar mig själv, eftersom jag går till synagogan varje lördag, jag försöker att lyda buden, kom inte och säg till mig att den spetälska och änka är bättre än mig. De var marginaliserade!' Jesus svarar: "Men om du inte anser att du är marginaliserad, om du inte känner dig i marginalen, du kommer inte få frälsning”. Detta är ödmjukhet, vägen till ödmjukhet: att känna sig så marginaliserade att vi behöver Herrens frälsning. Han ensam räddar oss, inte vår förmåga att hålla Guds bud. Dessa ord uppskattades inte, de blev arga och ville döda Jesus.”

Detta är budskapet i dag, under fastans tredje vecka”, sa påven. ”Om vi vill bli frälsta, måste vi välja ödmjukhetens väg.

"Maria säger inte i sin lovsång, Magnificat, att hon är glad för att Gud har vänt sin blick till henns oskuld, eller till hennes godhet eller mildhet, eller till någon annan av hennes många dygder. Nej hon säger ”han har vänt sin blick till sin ringa tjänarinna”, till hennes litenhet och ödmjukhet. Det är det som Herren ser.”

”Vi måste lära oss denna visdom, att marginalisera oss, för att Herren ska hitta oss. Han kommer inte nå oss mitt i vår säkerhet. Dit går inte Herren. Han hittar oss i marginalen, i våra synder, i våra misstag, i vårt behov av att bli botade andligt och att räddas. Där finner Herren oss.”

”Detta är vägen till ödmjukhet.”

"Den kristna ödmjukheten är inte i kraften att säga: ’jag är inte värd någonting, för att dölja sin stolthet. Nej, den kristna ödmjukheten är att tala sanning: "Jag är en syndare, jag är en syndare". Att berätta sanningen: detta är sanningen om oss.”